Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Ewy Gahnström (V) • Amineh Kakabaveh (V)

Hedersförtrycket får inte accepteras

Förövare av hedersbrott måste få kännbara straff.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I Sverige kan vi vara stolta över att vi under många år gett en fristad till människor som flytt från krig och förtryck. Människor med en annan historia än vår och annorlunda erfarenheter, insikter, kunskaper och mycket av detta berikar Sverige.

Men vi ser också motsättningar av olika slag. Motsättningar som kan lösas genom att man visar ömsesidig respekt, tillit, står upp för demokrati och mänskliga rättigheter och följer svensk lag. Tyvärr ser vi idag extrema strömningar i samhället som ifrågasätter människors lika värde och förnekar kvinnor samma rättigheter som männen och som rättfärdigar hedersrelaterat förtryck. Det inte alltid är så lätt att uppmärksamma existensen av dessa uråldriga förtryckande patriarkala strukturer.

Organisationen Varken hora eller kuvad har gjort två undersökningar, en i Stockholms och en i Göteborgs förorter, där det visat sig att närmare 80 procent av flickorna anser sitt liv begränsat och kontrollerat av föräldrar och bröder. Även en osedvanligt stor andel tolererar inte att barnen har pojk- eller flickvänner av annan etnicitet än den egna.

Tidningen Aftonbladet granskade mellan 1 januari 2015 och 24 april 2017, 200 rättsfall som är relaterade till hedersvåld och förtryck. De innehåller allt från hedersmord till tortyrliknande våld med heder som motiv. I 127 av fallen handlade det om tvångsäktenskap. Men också om ”vardagsheder” som starkt begränsar människors liv.

Exempelvis får inte flickor delta i alla skolämnen. Sex och samlevnad är ett sådant, vilket är allvarligt, då vi vet att flickors och kvinnors frihet är beroende av tillgång till bra och jämlik utbildning. Och det är dags att slopa de religiösa friskolorna.

Vi behöver mer förebyggande arbete och fortbildning hos personal inom rättsväsende, skolan, vården, och omsorgen för att synliggöra förtrycket och dess allvarliga konsekvenser. Föräldrar och närstående ser inte sitt förtryck som brottsligt. Istället blir flickorna och kvinnorna som inte accepterar förtrycket, hotade, utfrysta, misshandlade och till och med mördade.

Vi behöver en svensk lagstiftning som erkänner existensen av hedersbrott. Det saknas specialkompetens för att kunna arbeta effektivt med de här frågorna, vilket gör att fallen inte alltid leder till åtal och fällande domar. Straffen skall vara kännbara och även utvisning i de fall där det är befogat.

Länge har en del inte velat se eller bagatelliserat hedersvåldet som ett socialt problem, ofta knutet till storstädernas förorter. Man har varit rädd för att ”stigmatisera” förorten.

Det har också funnits och finns fortfarande en rädsla för att prata om hedersförtryck, därför att man tror att detta skulle gynna rasister och högerextremister. Vi tror tvärtom. Denna rädsla utnyttjas av de som försöker bevara och rättfärdiga hedersvåldet.

Statsministern var tydlig i sin regeringsförklaring när han förklarade att ingen i Sverige ska acceptera heder eller religiöst förtryck. I detta arbete har vi alla ett ansvar.

Amineh Kakabaveh (V)

Riksdagsledamot och grundare till föreningen ”Varken kuvad eller hora”

Ewy Gahnström (V)

Kommunalråd

Uddevalla