Myndigheterna stödjer sina kostråd till det offentliga köket, vård skola och omsorg, på att alla maträtter är ett koldioxidutsläpp och därmed i deras ögon ett klimatproblem.
Man förnekar fotosyntesen. Fotosyntesen som är förutsättning för själva livet, skapelsens krona, finns inte med i deras kunskapsbas. Man förnekar betydelsen av matens näringsinnehåll. Man mäter alla koldioxidutsläpp per kilo livsmedel oavsett näringsinnehåll, näringstäthet och vattenhalt. Detta blir väldigt tydligt när man jämför till exempel havredryck med riktig mjölk. Riktig mjölk är nästan åtta gånger så näringstät som havredryck i förhållande till sin klimatpåverkan, och dubbelt så näringstät som sojadryck i förhållande till sin klimatpåverkan.
Havredryck har alltså en mycket större klimatpåverkan än riktig mjölk i förhållande till näringsinnehållet. Detta var inget man nämnde i annonskampanjen “spola mjölken”. Undrar varför? Man bortser från självklarheter. Man bortser från att om maten överhuvudtaget ska kunna ses som ett koldioxidutsläpp så måste densamma först ha bundit denna koldioxid. Detta enkla samband förstår man inte alls.
Om det ska bli rätt, så måste man räkna rätt. Man kan inte bortse från att de gröna näringarna är de största och i princip de enda kolsänkor som vi har i Sverige. Man kan inte göra som till exempel Västra Götalandsregionen (VGR) gör när man utelämnar fotosyntesen ur ekvationen med förevändningen att kolbindningen räknas globalt. Vad betyder det?
Att vi ska sluta äta näringsrik mat så att andra länder kan öka sina utsläpp? Det är inte rimligt att svenska myndigheter och institutioner baserar sina kostråd på data som saknar verklighetsförankring.
Dessa kostråd innebär vegetariska näringsfattiga ultraprocessade livsmedel importerade från länder med en livsmedelsproduktion enligt helt andra etiska principer än vad vi skulle tolerera i Sverige, ofta dessutom med mycket långa transporter som följd.
Börje Berntsson