Årets bokmässa är överstökad. I år, till skillnad från tidigare, fick den högerextrema tidskriften Nya Tider inte vara med. En del ser det som en stor seger för kampen mot antidemokratin och menar att om man tillåter dem att ställa ut så legitimerar och accepterar man deras åsikter. Vi måste kämpa emot legitimering av högerextremismen säger en del. Den som inte högljutt skriker ut sin ilska anses ha gett sitt godkännande. ”Att göra motstånd” kallas det. Så visst lönade det sig med utpressning. Fjolårets bojkott av mässan hade uppenbarligen effekt. Bokmässan är ju ett kommersiellt företag som måste gå med vinst. I den liberala frihetens namn har arrangören förvisso rätt att själva välja sina kunder liksom kunderna har att välja sin mässa.
Andra är mer tveksamma och menar att det kanske vore bra om alla de åsikter som finns i Sverige kunde få visa upp sig och sina publikationer på mässan under ordnade former och att man annars riskerar att driva ner dem med udda och obehagliga åsikter i katakomberna och vilka åsikter kommer för övrigt nästa gång att få pariastämpel och uteslutas? Att tolerera något är heller inte detsamma som att legitimera, godkänna eller understödja. Detta är viktigt att inse för såväl mässarrangörer som tidningsredaktioner. Om begreppet tolerans skulle ges en sådan innebörd kan till exempel en tidning inte publicera andra åsikter än dem redaktionen håller med om. Vem vill läsa en sådan tidning?
Nya Tider och den rörelse de representerar ger mig en tankemetafor av en liten sladdrig ouppblåst ballong liggande i ett hörn i en låda. Den blir något först när någon blåser upp den och knuffar iväg den ut i rummet.
I en monter A04:54 på årets mässa finner jag tidskrifter Proletären, organ för Kommunistiska partiet, tidigare KFML(r). Detta parti vill ersätta vårt nuvarande demokratiska styrelseskick med ”proletariatets revolutionära diktatur”. Fast bara ”under en övergångstid” – åh, tack och lov! Partiet säger vidare att ”den socialistiska demokratin varken utesluter eller förutsätter flerpartisystem”, slut citat. Inget tröttsamt käbbel om statsministerposter eller regeringsbildningar således. Så skönt! Proletären läser man vidare om hyllningar och jubel över Stalin, Nordkoreas diktator och andra kommunistiska förkämpar för diktatur och antidemokrati.
Skulle verkligen önska att någon från bokmässan eller utanför densamma kunde förklara varför man uppenbarligen tycker att antidemokrati är okej bara så länge den kommer från vänster. En gång för alla så att jag förstår.
Sture Boström
Uddevalla
Bokmässan. Här kan man läsa Proletären.