Innan en enda vindreaktor kan börja byggas måste raka, breda vägar dras genom skogen. Raka och breda för att transporten av själva pelaren och vingarna ska vara möjlig. Många av oss har sett dessa vingar transporteras på våra vägar, 60 meter, 80 kanske 100 meter långa. Här duger ingen smal, krokig skogsväg.
LÄS MER:Industrin klarar sig inte med el som kommer varannan dag
Första steget i bygget är att gräva en flera meter djup grop för fundamentet. I gropen hälls cement, tonvis. Om du någonsin försökt få en tvättvinda att stå stabilt, när tvätten fladdrar för vinden, kan du nog förstå vad som krävs för att hålla ett par hundra meter pelare med dessa stora vingar stabilt när det blåser.
Pelaren, gjord av cement och armeringsjärn är kanske inte någon direkt miljöfara så länge den står där, men vingarna. Vingarna innehåller plast, balsaträ, cement med mera, i en stabil smet, som inte går att återvinna. Måste slutförvaras på ett genomtänkt sätt. Balsaträ kommer från Amazonas regnskog, som återigen skövlas.
LÄS MER:Det är kärnkraften som kräver subventioner – inte vindkraft
Spetsen på vingarna kommer upp i hastigheter omkring 200 kilometer/timme när det blåser. Det får inte finnas is på vingar som snurrar, då risken är stor att isblock lossnar och flyger iväg okontrollerat. Därför är vissa vindkraftverk utrustade med värmeslingor i vingarna för att isen ska smälta. Andra sprayas från helikopter med glykol. För att få det hela att snurra mjukt och fint, finns i reaktorn flera hundra liter olja, både för växellåda och för hydraulik, som inte får läcka ut.
I Sverige finns idag cirka 4 500 vindkraftverk och planer för minst lika många till.
För att rädda världens miljö uppmanas vi använda sugrör av papper, (suck).
Gerd Andersson