Valåret i Sverige har precis inletts och det märks sannerligen på tillgången av olika ofinansierade och illa genomtänkta förslag som likt maskrosorna på våren poppar upp både här och där.
I spetsen står naturligtvis finansminister Andersson (S) som med sina vapendragare Lövin (MP) och Andersson (V), trots Finansinspektionens varningar, formligen öser ut miljarder av svenskarnas skattepengar utan någon som helst tanke på att de borde vara mer återhållsamma eftersom det så småningom väntar en lågkonjunktur bakom hörnet. Var hittar man alla pengar någonstans, ladorna var ju tomma? Om man synar korten lite närmare så ser man dessutom att de flesta förslagen ligger så långt fram i tiden att det med stor sannolikhet är några andra som kommer att få ta ansvar över den nuvarande majoritetens kortsiktighet, om förslagen ens är genomförbara.
Även i Uddevalla pågår önsketänkandet utan någon som helst genomtänkt, övergripande plan eller prioritetsordning när det gäller hur alla jätteinvesteringar ska genomföras. Nu kan man inte med bästa vilja i världen påstå att kommunens politiker har haft detta som bästa ämne i skolan om man ser i backspegeln. Så länge vi har följt de politiska besluten i kommunen, cirka 40 år, så länge har vi också funderat över varför man inte kan ta beslut som är mer långsiktiga och genomtänkta. Mest markant har detta varit när det gäller idrottsanläggningar som har spritts ut som agnarna för vinden.
Den som hunnit med att följa turerna de senaste året har kunnat läsa att majoriteten nu ska genomföra följande större investeringar i kommunen, utan inbördes ordning: Bostäder ska byggas i det nuvarande hamnområdet, kajkanterna skall renoveras, centrum skall rustas upp, Skeppsviken – Lindesnäsområdet ska omvandlas, diverse skolor skall byggas och dessutom ska simhall, kulturhus, stadshus, brandstationer och resecentrum bli verklighet inom snar framtid. Det dröjer dessutom inte länge förrän den gamla ishallen behöver rustas upp alternativt byggas ny. Visst ska man ha visioner men vår fråga är: är detta verkligen möjligt? Dessutom undrar vi om landsbygden inte har något behov av kommunala pengar? Var finns planerna för Bokenäs, Lane Ryr, Forshälla, Ljungskile med fler områden utanför tätorten där nästan en tredjedel av kommunens befolkning lever? Duger vi bara när det gäller att belasta oss med kostnader och avgifter av allehanda slag?
I vår värld måste vi planera, effektivisera, prioritera och finansiera vår verksamhet och det kanske skulle vara bra om styrande politiker i Uddevalla arbetade enligt samma principer. Om vi fick önsketänka en stund så hade vi definitivt prioriterat brandstationer i båda tätorterna och sett till att kajkanterna hade blivit renoverade. Därefter hade det varit en dröm om all idrottslig verksamhet (alltså även en simhall utan äventyrsdelar) hade förlagts till Rimnersområdet, inte minst för diverse samordnings- och miljövinster samt andra synergieffekter.
På så sätt kan man använda attraktiv mark för bostadsbyggande i stället. Om ett kulturhus och ett stadshus ska byggas i centrum, vilket inte är en helt felaktig tanke så småningom, så ska dessa två naturligtvis ligga under samma tak och absolut inte vara placerat framför museet. Att ett resecentrum, så som nuvarande förslag ser ut, antagligen är en utopi det bryr vi oss för närvarande inte om att kommentera ytterligare, mer än att Trollhättan har en bra lösning, se och lär.
För att göra om och göra rätt, och för att ändra på tagna beslut, krävs politisk samarbetsvilja och mod, egenskaper som kommunens politiska majoritet tyvärr inte besitter. Låt oss i stället ta ett realistiskt helhetsperspektiv och göra en bra kommun bättre, inkluderande både tätorterna och landsbygden.
Torsten Torstensson (C)
Forshälla
Mikael Bjuhr (C)
Ljungskile
Stig Olsson (C)
Lane Ryr
Har du synpunkter på insändaren/debattinlägget? Eller vill du tycka till om något annat?Använd vårt insändarformulär eller läs mer om hur man gör här.