Det västerländska samhället är genomsyrat av reklam och propaganda. Den förra ansågs en gång höra till handel och näringsliv, den senare till politiken. I dag är det omöjligt att dra en klar gräns mellan dem. Det gemensamma är dock att båda aktiviteterna uppfinner allt mer raffinerade sätt att utöva påverkan. Här spelar den ökande kändiskulten en viktig roll. Här ett exempel: i baksätet på en Volvo sitter en kvinna och tittar ut på ett snöigt landskap, som skymtar förbi. Vem hon är sägs inte. Det är nämligen självklart för de flesta svenskar, att det är Charlotte Kalla. Hon är så häftigt exponerad i medierna, att hon blivit en riktig kändis och sprider därför en nästan magisk glans över bilmärket. Den gyllene kalven är passé. Nu dansar vi kring de starka varumärkena.
Denna effekt utnyttjas på den så kallade influencermarknaden, vars för-och nackdelar diskuteras i två artiklar av Lotta Engelbrektson den 18 mars. Den aktuella influencern är en 18-årig gymnasist, som har över 50 000 följare på nätet. Vad hon visar där beskrivs så här: "Hon diskuterar med sin pappa, sminkar sig framför spegeln, myser med pojkvännen och äter pizza." Det som ger en viss inkomst är de annonser, som visas i anslutning till videoklippen.
LÄS MER:Youtubestjärna på gott och ont
Bland ungdomar under 25 år tittar hundra procent på Youtube! Vilken roll spelar detta för deras åsikter och värderingar i olika avseenden? Här sprids "drömmar om uppmärksamhet och kändisskap." Kanske sammanfattar följande reklamslogan, som jag såg i ett skyltfönster häromdan, denna konstlade världs ideal: "All you need is fashion and friends."
När jag undervisade i svenska för en del år sen, var idealet att eleverna skulle utvecklas till kritiskt tänkande, självständiga individer, som inte gick på vad som helst. Detta var egentligen hela den offentliga utbildningens uppgift. I dag läser jag emellertid till min förfäran i denna tidning, att gymnasier i Stockholm och Malmö från och med i höst erbjuder program med inriktning att bli youtuber och influencer. Är detta framtiden för svenska gymnasier? Har vi övergivit idealet, beskrivet här ovan?
Är det inte längre självständiga, kritiskt tänkande ungdomar vi vill ha på högre utbildningar? Är det i stället lydiga och anställningsbara individer, som är det nya målet? Yta och kommers i stället för djup och eftertanke?
Carl-Axel Backman