Från att ha varit en frisk och hyfsat vältränad typ med glatt humör och en positiv inställning är jag i dag en betydligt allvarligare variant med en kropp som aldrig tycks vilja bli frisk. När jag ser mig i spegeln känns det som om jag har åldrats 20 år på ett halvår.
Covid-19 är ingen vanlig liten influensa, den skördar inte bara en massa dödsoffer utan vi är också en växande grupp med människor som blivit långtidssjuka efter att ha drabbats. Så även om du klarar dig ifrån att dö eller hamna på IVA så finns det andra faror med det här viruset.
2019 var året då jag förverkligade flera av mina drömmar, jag hoppade terräng på Irland, jag simmade från Grekland till Albanien, jag köpte en landsvägscykel och träffade mannen med stort M. Jag levde livet fullt ut och njöt av att själv kunna påverka mitt liv
LÄS MER:Andra coronavågen har nått Näl – flest patienter sedan i somras
Den 26 april 2020 blev jag sjuk i covid-19 och efter det har livet förändrats radikalt. Jag vet inte hur eller var jag blev smittad, jag var ganska restriktiv men uppenbarligen var jag på fel plats vid fel tillfälle.
På dagen den 26 april lekte livet och jag kände mig frisk och stark. På kvällen fick jag ont i kroppen och sedan kom febern, huvudvärken, yrseln, hostan, ont i bröstet och så klart smak- och luktbortfallet.
Efter en vecka kunde jag börja jobba hemifrån och efter ytterligare en vecka var jag tillbaka på jobbet. Jag mådde bra och kände mig pigg. Fyra veckor senare mådde jag inte alls bra. Jag hade svårt att få luft, syresatte mig sämre än vanligt, pulsen rusade, hade ont i bröstet och kroppen var som en urvriden disktrasa
Så snart man går över kroppens resurser kommer bakslagen som ett brev på posten
Nu började en lång resa som ännu i dag inte tagit slut. En resa fylld av konstiga symptom, mängder av undersökningar, test av mediciner, ifrågasättanden från läkare och framför allt en stor känsla av hopplöshet.
Läkarvetenskapen står handfallen och vet inte vad de ska göra med oss som hamnat här. Ingen vet ännu med säkerhet vad som händer med våra kroppar och varför en del av oss, många fullt friska och aktiva människor, inte verkar bli friska från covid-19. Någon medicinering som botar finns såklart inte heller även om en del symptom kan lindras.
LÄS MER:Andra halvlek i corona – här är kurvorna som visar krisen
Från att ha varit sängliggande och sett sommaren flyta förbi kan jag nu, på dagen sex månader efter jag blev sjuk, åtminstone arbeta halvtid, ta hand om hushållet någorlunda, gå promenader, rehabträna och ibland orka umgås med vänner en stund.
”Pacing”, att hushålla med kroppens resurser, har blivit ett måste, att till exempel både arbeta och klippa gräset samma dag är inte längre självklart. Jag som alltid har älskat att vara i rörelse får nu hela tiden tänka mig för och välja alternativ som sparar min energi till det som är nödvändigt.
Så snart man går över kroppens resurser kommer bakslagen som ett brev på posten. I perioder har det känts som om jag är på väg att bli frisk, men så kommer det ett bakslag och man är tillbaka på ruta noll.
Det här livet lovar jag att ni inte vill leva
I dag finns det tusentals svenskar som är långtidssjuka i covid-19. En del blir friska med tiden men många är vi som varit sjuka både 6, 7 och 8 månader, och en hel del har fått skador på olika organ trots att de inte varit så sjuka att de behövt vårdas på sjukhus. Ingen vet om eller när vi alla kan bli friska. Jag vill verkligen leva på hoppet men vissa dagar är det svårt
När jag hör människor gnälla över inställda resor, motionslopp, fester och liknande blir jag bara så trött. Allt jag önskar är att få tillbaka min kropp, inte minst min pigga hjärna, och min hälsa.
Så mina vänner, är ni friska så njut av det och fortsätt att kämpa för att covid-19 inte ska få drabba dig eller dina nära och kära, för det här livet lovar jag att ni inte vill leva.
Anette