Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bees collect nectar from the flowers in the Rose Garden of the White House, Sunday, Nov. 8, 2009, in Washington. (AP Photo/Ron Edmonds) Bild: Ron Edmonds

Jorden klarar sig utmärkt oss förutan

Jag känner skam över hur vårt samhälle förtränger den biologiska massdöd som pågår

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Läste onsdagen den 15 maj en ledarartikel av Karin Pihl (Liberala Nyhetsbyrån) i denna tidning om miljökrisen, vilket gav mig anledning till några reflexioner. Karin Pihl (KP) tar upp en rad välkända fakta från press och tv, men det är något i hennes liberala grundsyn och formulering som stör mig. Jag skall belysa vad jag menar med fem citat från artikeln.

LÄS MER: Miljökrisen handlar inte bara om klimatet

KP: ”Arter och växter har förvisso alltid dött ut. Det är oundvikligt. Ibland har människan varit inblandad, som till exempel med duvfågeln dronten som försvann på 1600-talet.” Men KP, här måste du nog vidga ditt perspektiv och lämna 1600-talet. Människan har förvisso alltid i historisk tid uppträtt som en aningslös livsmördare, men det är först under din egen livstid – under den människoskapade antropocen – som hon, genom sin teknik, gått över till massmord i global skala. Cirka 30 procent av alla större vilda djur är idag nära utrotning. För cirka en vecka sedan drog till exempel det sista exemplaret av trubbnosad noshörning sitt sista andetag, och så fortsätter det dag för dag. Så ser verkligheten ut – död och förödelse i en skala aldrig tidigare skådad i historien. 90 procent av alla jordens större djur - våra grisar, kor, och höns - fortsätter dock sitt ovärdiga industriliv i människans tjänst.

KP: ”Den globala uppvärmningen gör att andra, minst lika akuta miljöproblem, hamnar i skymundan.” Nej KP, det handlar inte, som många med dig tycks tro, om ett enstaka miljöproblem. Det handlar om möjligheten för vår civilisation – och allt som vi värdesätter med den – att överleva. Miljön, klimatet, livet och jorden kommer att klara sig alldeles utmärkt oss förutan. Ingen kommer att sakna oss, och vem vet, kanske även vår Herre inser att det var lika bra så.

KP: ”Djur och växter har, till skillnad från människor, förvisso inget egenvärde.” Hoppsan! Hur tänker du där KP? Låter som 1600-talstänkande igen enligt filosofen Descartes, han som såg alla djur utom människan som själlösa, känslolösa, automatiska maskiner – en otäck antropocentrisk tanke.

KP: ”Endast människan har mänskliga rättigheter.” Ja, visst är det så KP. Vem skulle annars ha dem? Endast Sverige svenska krusbär ha – för att citera 1800-talsskalden C.J.L. Almquist. Dessa rättigheter har dock människan tagit sig själv. De finns inte nedskrivna i naturen och har heller inte kommit från himmelen därovan.

KP: ”Mänskligheten har lärt sig att bemästra naturen.” Nej KP – det har hon inte. Hon är endast en del av den. Men få den dit hon vill kan hon inte. Hon saknar helt kontroll. Varför skulle vi annars stå inför en ekologisk katastrof utan motstycke?

Vår moderna civilisations okänslighet inför den levande mångfalden gör mig beklämd, och jag känner skam över hur vårt samhälle förtränger den biologiska massdöd som pågår. Dominansförhållandet mellan civilisation och jordklot är en historisk katastrof. Vi måste nu stanna upp, reflektera och helt byta spår. Vi kan inte hejda den ekologiska obalansen, men vi kan lindra och fördröja dess konsekvenser. Sanningen är dock att inte så mycket görs. Vi människor gör av med svindlande 100 miljoner tunnor olja varje dag – och förbrukningen bara fortsätter uppåt och uppåt. Det saknas insikt om de verkligt radikala förändringar som krävs, säger professor Rockström i sin senaste rapport. Och visst är det så. Rapporten ger oss tre år att försöka vända utsläppskurvan nedåt. Då duger inga tillväxtfrälsta, kärnkraftskramande liberalers symboliska utspel. Vi människor är flockdjur, och så länge våra flockledare inte uppträder med ett äkta krismedvetande, blundar många och hoppas på det bästa.

Sture Boström

Uddevalla