Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

"Mitt förtroende för ambulanssjukvården har fått sig en allvarlig knäck. Den är ju mycket viktig för oss som bor på landet", skriver Karl Forssell. Bild: Stefan Bennhage

Kan vi lita på ambulanssjukvården?

Söndag 13 januari och natten mot 14 januari fick jag vid ett par tillfällen blixtrande huvudvärk med yrsel som följd. Vid frukost måndag morgon är jag fortfarande yr och känner att vänster arm känns konstig, varm och "pirrar".

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Ringer till 1177 som råder mig att ringa 112. Operatören på 112 kopplar mig till sjukskötare som säger att "med dom symtomen skickar jag en ambulans".

Med ambulansen kommer två, vad jag antar, sjukvårdsutbildade personer. Jag berättar mina symtom, yrsel och domningar i vänster arm och ben, allt jag tar i med vänster hand är varmt! Kallt vatten känns ljummet, hett vatten känns ljummet! Personerna gör ett antal tester. Blodtryck, blodvärde(?), lyser i ögonen, att jag kan följa vissa rörelser de gör med mera

De kollar dock inte min balans! Deras slutsats blir: "Var inte orolig! Din fru har ju haft influensan, kanske är du på väg att få den också. Men blir det någon förändring får du ringa igen. Några tecken på stroke eller hjärtfel kan vi inte se." Så jag ligger kvar på soffan.

När jag några timmar senare börjar kräkas blir jag rädd och orolig igen. Yrseln och känslobortfallet finns ju kvar. Så jag ringer 112, som återigen vill skicka en ambulans, med tanke på vad jag berättar. Och ännu en gång kommer, vad jag antar, två sjukvårdsutbildade personer. Dock inte samma personer som på förmiddagen. De utför ungefär samma tester som de tidigare personerna. Säger samma saker. Plus att en av dom säger: "Jag kan nästan garantera att det inte är något farligt! Känner du så här imorgon också så åk till vårdcentralen! Vi kan inte ta dig till akuten, efter vad vi ser här. Du kan ju ringa ambulans igen, men tänk på att det kostar 300 kronor varje gång!"

På tisdag morgon åker vi till vårdcentralen i Hunnebostrand. Efter att läkaren lyssnat på mig, gjort ungefär samma tester som ambulanspersonalen, kollar han balansen. "Oj!"

Han gör några balanstester och skickar mig sedan med bil till akuten på Näl. "Detta måste utredas på sjukhus."

Efter tre dagar på Näls strokeavdelning konstateras att jag haft/har en hjärninfarkt. Det blir hemtransport med rollator och käpp i bagaget.

Mitt förtroende för ambulanssjukvården har fått sig en allvarlig knäck. Den är ju mycket viktig för oss som bor på landet. Att snabbt få första hjälpen på plats och sedan eventuellt vidare transport till läkare.

Hur kunde två, av varandra oberoende, ambulansbesättningar avfärda mina symtom? Ska jag som behövande, själv vara sjukvårdsutbildad och leda dem rätt? Det är ju inte rimligt? Skulle inte den första ambulansen, i alla fall tagit mig till vårdcentralens läkare? Det tyckte läkaren på vårdcentralen i alla fall! Även personalen på Näl reagerade starkt då jag berättade om mina upplevelser av ambulanssjukvården.

Jag kan bara inte förstå varför de inte lyssnade på mig! För det måste vara där det brast. Fullt upptagna av sin egen självgodhet! Att inte ta patienterna på allvar! Att de bara vågar! Men de kanske inte vet bättre.

Dock skall sägas att de kom föredömligt snabbt!

Och att omhändertagandet och vården på avdelning 53 på Näl, var fantastiskt bra.

Karl Forssell

Bärfendal

Svar direkt

Ambulansverksamheten arbetar systematiskt med att bedöma och hänvisa patienter till rätt vårdnivå och i alla ärenden där det krävs så ska vi vårda och transportera patienten till rätt vårdinrättning. En allt större del av ambulansuppdragen leder till vård på plats eller vidare hänvisning.

I de fall patienten har behov av akut specialistvård sker transport till sjukhusets akutmottagning.

I ditt specifika ärende kan jag i nuläget inte värdera eller kommentera huruvida bedömningarna på plats var rent korrekta eller inte. Det krävs fördjupad kunskap och analys av det specifika ärendet, och jag kan inte kommentera enskilda patientärenden i media.

Däremot vet jag att du kontaktat vår patientvägledare som initierat en genomgång av ditt ärende. Jag bedömer det mycket angeläget att identifiera eventuella riskmoment för att därefter rätta till om så behövs. Du kommer att få direkt återkoppling från oss i verksamheten om detta.

Björn Kalin

Verksamhetschef NU-sjukvårdens ambulansverksamhet