Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Edmund Burke, konservatismens fader,

Konservatism är frihet under ansvar

Den skulle inte behöva vara bakåtsträvande.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik till Hans Lundberg 20 nov.

LÄS MER: Konservatismen är bakåtsträvande

För Hans Lundberg är begreppet konservatism lika med bakåtsträveri.

För mig innebär konservatism att verka för frihet under ansvar, att förstå och så klokt som möjligt bevara och tillämpa hävdvunna/konventionella/traditionella samhällsfunktioner. Sådana som visat sig fungera. Med de snabba förändringar, som vi levt med under lång tid, framhöll jag att det inte skulle skada med en något mer konservativ period. Den skulle inte behöva vara bakåtsträvande.

Om det inte framgått tidigare är jag ingen SD-väljare. Jag är där- emot en hängiven anhängare till att valresultaten skall respekteras.

Allt annat är odemokratiskt. De mer än 1.1 miljoner väljare som gett SD sin röst har gjort det för att de inte är bekväma med de som styrt landet tidigare och ej heller övriga partiers politik. Att som motståndarpartier till SD ägna i stort sett all sin kraft åt att utestänga dem från inflytande är att göda SD. De kan i lugn och ro åse spektaklet och bida sin tid, antingen fram till nästa val eller ett nyval, som inget av de andra partierna av förklarliga skäl vill ha.

Vad gäller V, som enligt Din uppfattning gjort sig rumsrent, så betraktar med rätta de numera s.k Allianspartierna fortfarande detta parti som ett av ytterlighetspartierna. För V räcker det inte att byta partinamn några gånger. För de flesta har V ännu sina rötter i kommunismen. Det räcker att läsa deras partiprogram.

En av de bärande punkterna gäller att all produktion skall vara gemensam, dvs statlig. Om vi hade befunnit oss där så hade Ni och S sluppit debatten om Vinster i välfärden.

Det kan ifrågasättas om den mycket kompetente Stefan Löfven (S) betraktar V som ett ytterlighetsparti. Detta mot bakgrund av att han låtit V fungera som stödparti under sin mandatperiod och dessutom räknar in V i det rödgröna blocket. Som makthungrigt parti är han som statsminister inte ensam. Ända sedan Palme 1982 tvingades utnyttja deras stöd har så fortsatt.

Lennart Svensson