Tack Hakon Långström. I Bohusläningens Mellan raderna tar du upp viktiga frågor inom kyrkan. Senast om den tomma predikstolen. Varför ignoreras denna lämpliga plats av våra präster? De vill inte vara upphöjda – inte tala över huvudet på folk. Märkligt!
Skulle kristna som frivilligt söker sig till kyrkan ha en sådan bisarr tanke som att guds ord talas över huvudet på folk. Guds ord är för den kristna människan förhöjt, det vill säga högre än människors ord. De besöker inte kyrkan för att höra prästens åsikt. Prästens viktiga ämbete är att förklara och förkunna bibeltexterna.
I Matteusevangeliet kapitel 5–7: Jesus stiger upp på ett berg och undervisar sina lärjungar och en stor folkskara. ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna, utan för att uppfylla den.” Jesus var tydlig och vågade tala om lagen som viktig.
”Våra kristna kyrkor är heliga rum för tillbedjan av Gud. Vi måste rensa dem från det som stör andakten och heligheten.” skriver du 11 september 2015.
Jag är ingen regelbunden kyrkobesökare och kanske har jag haft otur vid mina besök. Jag upplever i dag kyrkorummet som vilken lokal som helst. Här träffas bekanta – kramas, skrattar och pratar högljutt. Applåder efter musik. Här ställs in kaffe med dopp.
Små barn förstår inte när de stör, så föräldrar borde erbjudas barnpassning under kyrkobesök. Jag tycker inte ungdomar är elaka för att de bråkar i kyrkan, men tycker inte att det passar. Ingen reagerar. Jag mår dåligt!
Jag har påtalat detta och fått svaret: ”Varför ska det vara så stelt i kyrkan? Folk måste få visa sina känslor. Det är andra tider nu! Vad är heligt?
Som ung var jag medlem i scoutföreningen KFUK (Kristna Föreningen Unga Kvinnor) och jag minns kyrkan som allvar – stillhet – andakt. Fädernas kyrka i Sveriges land – kärast bland samfund på jorden.
Elsie Linder
Predikstolens vän