Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Vilken frihet har en ensamstående lågavlönad mamma som har svårt att få pengarna att räcka till det nödvändigaste, skriver Helena Kretz och Lena Jarlöv. Bild: Gorm, Kallestad
Vilken frihet har en ensamstående lågavlönad mamma som har svårt att få pengarna att räcka till det nödvändigaste, skriver Helena Kretz och Lena Jarlöv. Bild: Gorm, Kallestad

Långt ifrån alla har samma möjligheter till frihet

I en ledare kritiserar Pontus Almquist, Liberala Nyhetsbyrån, jämlikhetskommissionens betänkande.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik till Pontus Almquist

LÄS MER: Vi borde tillsätta en frihetskommission

Kommissionen hade i uppdrag att föreslå åtgärder för minskad ekonomisk ojämlikhet, mot bakgrund av stigande inkomstskillnader. Liberala Nyhetsbyråns skribent läser den med fasa: "Förmögenhetsskatten ska återinföras, liksom arvs- och gåvoskatten. Momsen ska höjas och rut- och rot-avdragen avskaffas. Det kommunala utjämningssystemet ska skärpas åt ytterligare och omfördela ännu mer. Kapitalskatten ska höjas. Bostadspolitiken ska göras mer planekonomisk."

Skribenten konstaterar att förslagen onekligen skulle göra Sverige mer jämlikt men befarar att ”när kommissionen gör jämlikhet till det enda överordnade målet blir ett blomstrande samhälle en omöjlighet, om det är det du eftersträvar.” Han efterlyser en frihetskommission som ska ge reformförslag för ökad individuell frihet.

För vem ett samhälle ter sig blomstrande beror förstås på vem du är. Liberala Nyhetsbyrån ställer jämlikhet i kontrast mot individens frihet. Men vilken frihet har en ensamstående lågavlönad mamma som har svårt att få pengarna att räcka till det nödvändigaste eller en pensionär som tvingas flytta från sin trivsamma men omoderna lägenhet för att en lyxrenovering får hyran att bli skyhög, det vill säga marknadsanpassad? Vilka val har barn från familjer där man inte har råd med hälsoriktig mat, eller kan följa med på skolresorna eller delta i konstruktiva fritidsaktiviteter för att pengarna inte räcker, och måste bo kvar hemma i vuxen ålder för att inga billiga boenden finns att få?

Pengar ger möjlighet till frihet. Brist på pengar ger ofrihet.

Den som inte har råd att betala för privat operation när snabba insatser krävs upplever inte valfrihet. En jordbrukare i en avfolkningskommun där barnens skola, matbutiker och annan samhällelig service stängs ner, eftersom folk tvingas flytta till storstan där jobben är lokaliserade, har en begränsad valfrihet.

Pengar ger möjlighet till frihet. Brist på pengar ger ofrihet. Det är det frågan om ekonomisk jämlikhet gäller.

Kapitalism bygger på att några har mer än andra. Myten om att det är arbete som ger kapital är det väl egentligen ingen som tror på. Då skulle ju det dubbelarbetande vårdbiträdet ha en förmögenhet. Rikedom byggs genom att ackumulera privata vinster på annans arbete och kapital och att stimulera till konsumtion, som bryter ner vår planet; eller på ägande det vill säga tidigare ackumulerade vinster eller erövrande av mark. Total frihet är närbesläktad med ren egoism. Ett samhälle handlar om samexistens. När två intressen strider mot varandra finns ingen frihet för ena parten.

Frihandelsavtalen som sätter miljöavtalen ur spel är ett exempel, även här är det de ekonomiska resurserna som ger frihet att bestämma – över jordens framtid. En obehaglig känsla smyger sig på när den som har ekonomisk frihet och tycker sig ha rätt till alltmer av samhällets resurser, samtidigt pressar minimilöner och sociala förmåner allt lägre. Och glöm inte att ett kapitalistiskt system kräver ett visst mått av arbetslöshet för att fungera.

Jämlikhet behöver inte betyda att alla måste tänka och vara lika, kanske är begreppet jämställdhet bättre. Demokrati kräver jämställdhet för att fungera tillfredsställande. Jämställdhet bygger ju på acceptans av olikheter i tänkande och värderingar för att hitta de bästa lösningarna. Ett blomstrande samhälle skulle kunna vara ett samhälle där alla ges möjlighet att vara delaktiga och medansvariga.

Kanske det är tid att definiera ett blomstrande samhälle utefter kriterier på hälsa och utvecklandet av en sund balanserad framtid. Där medborgarnas värde ligger i vad de tillför samfundet snarare än vad de utvinner i personliga favörer från det samhälle de lever på.

Helena Kretz

formgivare

Lena Jarlöv

arkitekt