Den 14 maj 1981 blev också svenskt teckenspråk erkänt som undervisningsspråk i dövskolorna. För oss döva blev detta en milstolpe efter en lång kamp för att få teckenspråket erkänt. Äntligen fick döva barn rätt till teckenspråk – ett språk som möjliggör växande, självständighet och delaktighet!
Under 40 år har mycket förändrats i samhället men i några avseenden har inte mycket hänt. Så är fallet kring teckenspråkets ställning. 2009 inkluderades det svenska teckenspråket i språklagen:
Genom 9 § Språklagen (2009:600) har det allmänna (staten, kommuner och regioner) getts ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket.
LÄS MER:Döva kommer inte bli hörande – teckenspråkstolkarna måste bli fler
Lagen jämställer det svenska teckenspråket med Sveriges nationella minoritetsspråk, men det syns sällan i kommunens ansvarsområden och verksamheter. Vad gör ni i kommunen för att inkludera döva och teckenspråket i er kommun?
Alltför ofta glöms döva och våra rättigheter bort när det kommer till kommunens praktiska arbete och förverkligande av språklagens intentioner. Dessutom har Sveriges samtliga kommuner i uppdrag att arbeta efter och förverkliga de globala målen enligt Agenda 2030. Mål 10 belyser vikten av att verka för ett samhälle där ingen lämnas utanför i utvecklingen. Ta med teckenspråket i kommunens arbete. Låt döva ta plats i kommunen!
Vad kan du som förtroendevald eller tjänsteman i kommunen göra för att inkludera döva? Vi vet att du kan göra skillnad. Därför uppmanar vi, Västra Götalands Dövas länsförbund, Lysekil, Munkedal, Sotenäs och Uddevalla kommuner att kontakta oss för en dialog om hur kommunen kan skydda och främja svenskt teckenspråk.
Ta kontakt med oss och inkludera oss. Låt oss få bidra till en kommun där ingen lämnas utanför. Låt oss tillsammans synliggöra döva och svenskt teckenspråk i vår kommun.
Sara Jernewall
ordförande i Västra Götalands Dövas länsförbund