Några tankar och funderingar efter att själv måst uppsöka densamma.
Först vill jag framföra en eloge och stort tack till all den akutpersonal jag möttes av på Näl torsdag 12 januari. Mina funderingar grundar sig på varför en organisation med så många positiva och kompetenta människor inte kan effektivisera omhändertagandet av oss många sjukvårdsbehövande. Är det brist på personal eller är det brister i hur verksamheten är organiserad? Det saknas kanske personal men min upplevelse var att del av problemet där och då låg på det organisatoriska planet.
Min sjukdomshistoria i korthet: Jag hade svårt att andas och kände smärtor i bröstet när jag andades in, varför jag besökte vårdcentralen på Henån. Där togs ett EKG och blodprov som i huvudsak var de normala.
Jag remitterades dock omedelbart till medicinakuten på Näl med särskilt angivet att datortomografi skulle genomföras då lungemboli inte kunde uteslutas. Jag anlände och inregistrerades på Näl cirka 15.30, där jag förutom remissen överlämnade ett nytaget EKG och övriga prover. Efter cirka 30 min togs jag emot av en sjuksyster för nytt EKG och nya blodprov. På min fråga varför de nytagna provresultaten från Henån inte dög blev svaret att vi alltid tar egna prover. Jag frågade också om de inte omgående kunna skicka mig till röntgen enligt remissen då man dessutom förberett detta med en kanyl för kontrastvätska? Det får vi inte göra utan det ska läkaren göra, blev svaret.
Efter cirka två timmar fick jag träffa en läkare som snabbt kom fram till att jag skulle skickas till röntgen enligt remissen. Omkring 20.00 kom en sköterska och villa flytta mig till andra sidan av medicintorget, man hade omorganiserat väntsalarna inför natten, och där skulle jag vänta på att en läkare skulle komma.
Jag upplyste om jag redan träffat en läkare och väntade på att bli hämtad till röntgen och trodde att det var detta hon skulle ombesörja, men så icke. Cirka 21.00 blev jag hämtad för röntgen som omgående och snabbt genomfördes. Efter två timmars väntan vände jag mig till vakthavande chef för medicintorget om resultatet av röntgen. Efter ny påstötning cirka 23.30 om vad som händer med röntgensvaret får jag beskedet att läkaren som har haft hand om mig har gått för kvällen men mina handlingar har inte tagits om hand av någon annan läkare. Men dina handlingar är nu överlämnade till en ny läkare som strax kommer att söka upp dig.
Klockan 00.15 meddelade jag att nu åker jag hem och inväntar läkarbesked i morgon på telefon. Just när jag skall lämna väntsalen kommer den nye läkaren och lämnar beskedet att jag inte har lungemboli men sannolikt har lunginflammation och får recept på medicin att hämta ut kommande dag.
För mig blev slutet ändå gott men organisationen som den fungerade på NÄL 12.e januari borde nog få sig en tankeställare. Samarbetet mellan vårdcentral och akutmottagning kan nog också utvecklas för att minska dubbelarbete.
Väntan på ett sjukhus är ett problem man är införstådd med och har fördragsamhet med när vi är så många som söker akut hjälp för våra plågor. Men att inte få besked var man ligger i vårdlinjen när man väl kommit dit, vi var flera i väntsalen som irriterades över detta, utan själv måsta stöta på är förödande för både patienter och personal. Här finns också utvecklingspotential vill jag mena.
Extra heder och tack till den personal som försåg oss med dryck och smörgåsar under eftermiddag, kväll och natt.
Gunnar Persson
Kastet, Stillingsön