Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
"Värdet av en arbetsprestation ligger inte i den årliga löneökningen, utan i den lön och de villkor som är förknippade med anställningen", skriver Mattias Dahl.

LO:s offermentalitet gagnar ingen i en ovanlig verklighet

Coronakrisen har ställt de svenska företagen och deras medarbetare inför enorma utmaningar. Drygt en halv miljon människor är eller har varit permitterade från sina arbeten. Över 100 000 fler svenskar är i dag arbetslösa jämfört med för ett år sedan.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik till Susanna Gideonsson och Christine Marttila

LÄS MER: Dags att betala arbetarna som får Sverige att fungera

Sverige har skakats om – vissa företag och branscher har klarat sig bra, andra står utan egen bärkraft. Medarbetare har förlorat jobbet, andra har slitit hårdare än någonsin.

Hur ska vi i de kommande löneavtalen hantera denna nya verklighet? Det är en fråga som vi parter måste ta på största allvar i de kommande förhandlingarna. Hur ska vi rädda arbeten och skapa förutsättningar för nya? Den ökande arbetslösheten, inte minst bland unga, måste vi besegra.

Inget kan i höst vara viktigare än att Sverige kan återstarta och företagen börja anställa igen.

Därför blir jag undrande över den konfrontativa tonen i debattartikeln från LO:s ordförande Susanna Gideonsson och LO-distriktets ordförande Christine Marttila.

Att stå kvar vid samma krav på löneökningar som förra hösten känns inte konstruktivt, mot bakgrund av hur hårt pandemin har slagit mot företag och jobb. Att ”det aldrig finns pengar till arbetare” som LO-företrädarna hävdar är helt enkelt inte sant. Den sortens offermentalitet gagnar inte de svåra utmaningar vi parter ska hantera i avtalsförhandlingarna.

Värdet av en arbetsprestation ligger inte i den årliga löneökningen, utan i den lön och de villkor som är förknippade med anställningen. Arbetsgivarna vill kunna öka sina medarbetares löner, och den möjligheten kommer alltid att finnas i enskilda företag även om avtalet blir på en lägre nivå än under mer normala omständigheter.

Jag är övertygad om att LO i förhandlingarna kommer att lägga retoriken åt sidan och i stället se till sina medlemmars intressen av löneavtal som kan rädda företag och arbeten. I en ovanlig verklighet kan inte avtalsrörelsen vara som vanligt.

Mattias Dahl

vice vd, Svenskt Näringsliv