Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"Om viljan finns att satsa på en järnväg med miljövänliga transporter nås resultat." Bild: Karl af Geijerstam

Lysekilsbanan är en järnväg för framtiden

Trafikverket är nu inne i en process där man ska besluta om Lysekilsbanan ska läggas ned.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Man räknar tydligen med att hantera gods – 60–70 lastbilar/dag – till sommaren i hamnen, det är ju inte obetydliga volymer och borde kunna motivera återupptagande av järnvägstrafiken. Mer trafik på väg medför mer utsläpp av koldioxid och asfaltpartiklar. Vägslitage med ökat underhållsbehov är väl inte gratis, för att inte tala om den trängsel som kommer att uppstå.

Trafikverket har kommit fram till att det krävs en långsiktig transportvolym på över 100 000 ton gods per år på Lysekilsbanan, för att få en samhällsekonomiskt lönsam trafik till och från Lysekil. Vad som inte nämnts är de omfattande gasoltransporterna med lastbil (6–8 långtradare/dag) från Preem till SSAB i Borlänge. I Borlänge finns industrispår, men inte till Preem. Borde det inte gå att genomföra omlastning i Lyse, om viljan finns? Sen avser ju Preemraff att satsa på biobränslen, och en timmerterminal i Hallinden som kan generera transporter.

Tyvärr är ju Lysekils kommun negativ till Lysekilsbanan. Till skillnad från Lysekilsbanan så var kommunerna längs Mellerud–Bengtsfors drivande när det gäller bevarande och upprustning (2014). Trafikverket och Region Västra Götaland delade på notan, cirka 70 miljoner. Om viljan finns att satsa på en järnväg med miljövänliga transporter nås resultat. Det hela blir inte sämre när man vet att Lysekilsbanan är elektrifierad och faktiskt tillhör framtiden.

Ormo