"Man behöver inte vara rymdforskare för att inse att sjöfrakt i kombination med elektrifierad järnväg är det överlägset miljö vettigaste sättet att frakta gods", skriver Yngve Berlin.
"Man behöver inte vara rymdforskare för att inse att sjöfrakt i kombination med elektrifierad järnväg är det överlägset miljö vettigaste sättet att frakta gods", skriver Yngve Berlin. Bild: Ronny B Nilsson

Lysekilsbanan har fallit offer för marknadens krafter

Det är januari 2021. Teknikutvecklingen når stadigt nya höjder. Rymdforskare inte bara drömmer om att undersöka vad som händer på Mars. Man har redan planer på att sända farkoster dit för att ta geologiska borrprov.…Men på den del av jordens yta som kallas Stångenäs, verkar många inte ens vara intresserad av vad som händer i februari. Kapitalförstöring och teknik sabotage av stora mått.

ANNONS
|

Det är anmärkningsvärt med tanke på klimatdebatter, visioner, agendor och det enorma ordflödet om personligt miljöansvar.

Tjänstemän på Trafikverket har på order från politiken under många års tid saboterat en befintlig elektrifierad järnvägsförbindelse. Och nu i februari är det tänkt att dödsstöten ska sättas in.

LÄS MER:JO-anmäler Trafikverket för misskött järnväg

Men vad är problemet? Man behöver inte vara rymdforskare för att inse att sjöfrakt i kombination med elektrifierad järnväg är det överlägset miljö vettigaste sättet att frakta gods. Effekterna av nationella, landbaserade transporter kan inte ”exporteras”, de sker här och nu, och vilken miljöpåverkan det har är beroende av sättet det sker på. Färre lastbilar på landsvägarna och mer gods på järnvägarna ger direkta och konkreta miljöeffekter. Svårare än så är det inte, förnuftsmässigt.

ANNONS

Men styr förnuftet? Eller kan det vara så ”enkelt” att marknaden ”föredrar” lastbilstransporter med (billig) diesel och utländska chaufförer med slavlöner, för att det är mest lönsamt?

Naturligtvis är det så, men ansvaret för miljö och transportpolitikens villkor ligger hos regering och riksdag. Vi lokalpolitiker är i bästa fall en remissinstans som tar strid för den förnuftiga, långsiktiga lösningen. Det vill säga, en upprustning av järnvägen.

Utvecklingen i Lysekils hamn, med ökad frakt talar för att Trafikverket omedelbart borde ”dra tillbaks halvbackarna” och i stället förhandla med hamnen om godstransport och återuppta underhållet av Lysekilsbanan.

LÄS MER:Lysekilsbanan är en järnväg för framtiden

Marknadsprogrammerade tjänstemän på Trafikverket, som envetet upprepar att Lysekilsbanan inte är lönsam, måste få andra politiska direktiv. Långsiktiga och miljövettiga sådana där hamnen och järnvägens utveckling och miljöhänsyn får fokus.

En lokal opinion är bra och nödvändig, men problemet är inte bara lokalt, det är globalt. Att prata om miljöpolitik och godta en nedläggning av en järnvägsförbindelse, med möjlighet till gods och persontrafik är inkonsekvent och ynkligt. Politiska partier och framträdande personer i naturskyddsföreningar som förespråkar nedläggning av järnvägen borde besinna sitt ansvar.

Och vi som anser att Lysekil måste vara en levande stad året runt måste värna, och ta strid för det som gynnar en sådan vision.

ANNONS

Yngve Berlin

kommunstyrelseledamot i Lysekil för Kommunistiska partiet

LÄS MER:Nytt försök att rädda Lysekilsbanan

ANNONS