Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

"Min bestämda uppfattning är att de allra flesta av Sveriges skogsägare i sitt brukande tar ett mycket stort ansvar för skogens många och stora värden", skriver Johan Hultberg (M). Bild: Stefan Bennhage

Mångfald skapas genom frihet – inte detaljreglering

Likt Erland Svenson känner jag en stor kärlek till skogen och naturen.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik till Erland Svenson

LÄS MER: Det är inte trädplantager vi vill ha

Det är under löpturer i skogen jag rensar tankarna efter stressiga arbetsdagar, och få saker skänker mig större glädje än att få upptäcka naturens skönhet och mångfald tillsammans med min fru och våra nyfikna barn. Nu senast i de vackra skogarna och markerna runt Bottna som dessutom rymmer mycket historia och spänning, inte minst vid Rambergs kyrka (ett utflyktstips till alla läsare).

Den kärlek som jag och Svenson känner för skogen och naturen delas av Sveriges skogsägare. Min bestämda uppfattning är att de allra flesta av Sveriges skogsägare i sitt brukande tar ett mycket stort ansvar för skogens många och stora värden, för såväl de ekonomiska som de naturmässiga och sociala. Nog ser också jag problem inom skogsbruket, inte minst med körskador, men den generella bilden är dock klar och tydlig – Sverige har ett hållbart skogsbruk i internationell framkant. På 100 år har virkesförrådet i Sveriges skogar fördubblats och dagens uttag är mindre än den årliga tillväxten. Samtidigt har miljöhänsynen ökat vilket gett goda resultat i form av mer gammal skog, mer kvarlämnad hård död ved och ökad andel lövskog. Allt detta skapar förutsättningar för en rik biologisk mångfald. Min och Moderaternas slutsats är att modellen med frihet under ansvar fungerar och ska värnas. Centralt för att modellen ska fungera är att ägande- och brukanderätten respekteras.

Tack vare att Sverige har så många skogsägare – bara här i Västra Götaland finns över 46 000 – skapas en mångfald i brukandet. Olika skogsägare har nämligen just olika målsättningar och gör därför olika prioriterar och val av brukningsmetoder. Svenson efterfrågar mer så kallad kontinuitetsskogsbruk och det ser vi också. Samtidigt uppfattade jag att Svenson ville se mer lövskog och då bör man ha klart för sig att kontinuitetsskogsbruk ofta leder till motsatsen. Men varken Svenson, jag eller staten bör reglera vilka metoder som ska användas utan valet ska vara den enskilda skogsägarens. Frihet, inte detaljreglering, ger mångfald.

Svenson skriver i sin replik till undertecknad att ”skogen gör bäst klimatnytta genom att inte avverkas alls”. Den uppfattningen delar jag inte alls. Skogens fulla potential som klimathjälte utnyttjas först när skogen brukas och blir till material och produkter som kan ersätta fossila och mer energikrävande alternativ. Nu behövs en stärkt äganderätt och en politik som tar sikte på att skapa fortsättningar för en ökad tillväxt i skogen i kombination med fortsatt utvecklad miljöhänsyn i brukandet. På så kan vi förena skogens många och stora värden.

Johan Hultberg (M)

riksdagsledamot från Fyrbodal