Jag har man och flera barn, min man satte nya regler nu och tyckte att jag skulle jobba lite mer för samma lön (matpengar).
Jag skulle inte hinna med eller kunna unna mina barn lika mycket, för det skulle sparas och städas, lagas mat, tvätta och handla och så skulle läxor och aktiviteter hinnas med.
LÄS MER:Så blev arbetstiderna en het potatis
Då tyckte min man att vi skulle ta in extra hjälp på helgerna, framförallt, det skulle bli billigare, sa han. Då opponerade jag mig och sa ”jag känner ju barnen bäst och kan stötta och trösta bättre än en okänd”
Nej, sade min man, ”du kan göra lite extra i veckorna om du vill, för att kunna få lite extra ledigt någon gång, men tro inte att du kan ta ledigt när du vill”
– Nej, det måste du förankra med mig innan.
Semester ska vi inte heller ha ihop, tycker han. Jag tar först, sen tar han.
LÄS MER:Kortare arbetstid för nattpersonal
Nu har han bestämt att all min tid kommer han att planera över, för då kan han lättare se när hjälp behövs, säger han. Jag känner att jag kan inte bara lämna barnen och gå, vem ska hjälpa dem då?!
Fy fasen tänker ni nog, lämna honom anmäl honom, han behöver ju komma under vård eller något.
Det är bara det att detta ska läsas som:
Mannen = arbetsgivare kommunen
Jag = undersköterska
Barnen = äldre, dementa och sjuka
LÄS MER:Huvudlöst att tro att personalen går upp i arbetstid
Så här behandlas vi och våra gamla och det värsta med det är att det är ok, om det varit ett förhållande hade man anmält direkt.
Men vem ska anmäla behandlingen av våra gamla?
Tankar från en undersköterska!