Jag är, som så många andra hundägare (men dessutom djurälskare).
Cirka midnatt mellan fredag och lördag smäller någon av en högljudd smällare på Dalaberg, vid kyrkan. Tidigare under kvällen var det "relativt" lugnt, men hunden gömde sig ändå under köksbordet. Jag chansar på en "kvällspromenad", 22-23, som lyckas utan smällare.
LÄS MER:Det tar en vecka för mina djur att hämta sig efter nyår
Äntligen hemma. Jag lägger mig, Gunhild (min hund) lägger för säkerhetsskull åter under köksbordet.
Allt lugnt. Strax före 24 säger jag "handgripligen" godnatt. Hon följer med till soffan och lägger sig nu ganska lugn, vägg i vägg med mitt sovrum, där vädringsfönstret är öppet mot Dalaberg.
Så, kl 24, en rejäl smäll. Jag vaknar, Gunhild har åter tagit tillflykten under köksbordet. Darrande, hyperventilerande, dödsrädd.
Att din son eller dotter "roar" sig, skapar nära nog panik bland säkert hundra hundar inom närliggande område. Katter skräms också lika mycket. För att inte tala om alla rådjur, rävar, och harar i området. (Och människor som just somnat och, liksom jag, vaknar!)
Ska detta behöva ske, bara för att ditt barn/tonåring vill höra en smällare?
Försök förklara vad konsekvenserna blir bara föra att han/hon smäller av en smällare.
Åter igen – vuxna – det är ni som är ytterst ansvariga för vad era barn ställer till med! Eller?
LÄS MER:Uppskattat och upprörande – nyårssmällandet fortsätter
Ta ert ansvar. Ta reda på vad era ungdomar tänker göra. Se till att de inser vilka konsekvenser en smällare medför. Gå ut på nyårsafton, gärna tillsammans med andra vänner. Kolla!
LÄS MER:Västsverige i topp bland fyrverkeriskador
Göran
djurälskare