Replik på ”Nu är det färdigsparat inom omsorgerna i Sotenäs”.
Något måste göras för att komma till rätta med rådande missförhållanden inom omsorgsförvaltningen i Sotenäs. Ett sjukskrivningstal på 15–20 procent vittnar om en ohållbar arbetssituation. Det är korrekt, som socialdemokraterna skriver i en debattartikel, att SD röstade för Alliansens budget och att detta fått konsekvenser bland annat för personalresurserna. Budgetnedskärningar går inte obemärkt förbi.
Kommunens fleråriga besparingskrav skär genom de flesta verksamhetsområden. Kruxet är att samtliga förvaltningar faktiskt är skyldiga att följa den budgetdisciplin som kommunfullmäktige beslutat.
Socialdemokraterna uppger emellertid felaktigt att SD medverkat till försöken att halvera personalen i nattpatrullen. Tvärtom vände vi oss mot en sådan och hade försöken att införa denna fullföljts, så hade SD med stor tydlighet invänt mot detta.
Besparingarna har sannolikt små utsikter att mildras, givet det extremt oklara omvärldsläget, ekonomiskt, politiskt och energimässigt. Det har inte minst i denna situation gällt att ta ansvar för budgeten, med de inskränkningar som här har antytts. Det ska även erinras om kommunen står inför en rad stora investeringsbeslut, till exempel den mycket kostsamma frågan om våra reningsverk. Och på just omsorgens område utgör Hunnebohemmet en betydande utgiftspost.
Med detta sagt, är det lätt att dela flera av Socialdemokraternas synpunkter och partiets inriktning, så som denna uttrycks i den aktuella debattartikeln. Vi är därför måna om att samtalen kan fortgå, också under beaktande av de gränser som budgeten faktiskt sätter. Vi kan hålla med Socialdemokraterna när det gäller det önskvärda i en jämlikare ordning avseende arbetstidsförhållanden, lönesättning och fasta anställningar.
Att dagens politiska ledning skulle ha hotat omsorgspersonalen med uppsägning när det nya arbetstidsavtalet infördes var emellertid okänt för oss.
Även SD menar att det vore önskvärt med så många fasta anställningar som budgetläget tillåter.
SD delar också uppfattningen att chefer på marknivå inte ska ha personalansvar för 40 anställda. En sådan ordning är orimlig och rimmar illa med allt förnuft och erfarenhet av organisatoriskt arbete. Situationen bör därför förändras. Personalen och dess fackliga företrädare är givna deltagarna i ett sådant arbete.
Sebastian Andersson, Veronica Johansson, Torbjörn Johansson
Sverigedemokraterna Sotenäs