Kommentar till
Benjamin Ulbricht insändare 10 juni
Jag upplever inte alls någon ökad trygghet med militära Natoövningar i Sverige.
Vi var länge neutrala, och hade ett gott rykte internationellt som ett land med rättvisepatos. Vi var drivande i FN för att olika nedrustningsförslag skrevs, och de blev verklighet. Vi ska inte ha kärnvapen i Sverige, sägs det, men regeringen blundar för ifall USA eller andra Natoländer som tränar krig i vårt land, kan ha det med sig.
Jag tror också att storleken på vår medkänsla är viktig för vår trygghet. EU skulle vara en fredsorganisation.
För närvarande har EU ekonomiska sanktioner mot bland annat Syrien och Irak. USA och Storbritannien under Tony Blair anföll och bombade Irak, under förevändning att de hade kemiska vapen.
FN, under Hans Blixt, hittade inga, FN avrådde, men ändå anfölls Irak och landet har nu stora humanitära problem. Blair har bett om ursäkt, och medgett att det var fel att bomba Irak, där en miljon barn dog. Men ändå fortsätter sanktionerna.
Syrien har också lidit under kriget som varade längre än andra världskriget. Där har sanktionerna förstärkts av USA, med en lag som förbjuder allt utbyte och handel med Syrien. De kan alltså inte ens köpa skyddskläder mot Corona.
Utrikesminister Ann Linde kunde ha upphävt sanktionerna i EU i maj 2020, för alla länder måste vara eniga i dessa beslut, men hon teg.
Men att skicka vapen från Sverige till olika al-Quida och IS-grupper i Syrien, via Saudiarabien, det gick bra.
En mer jämlik värld ökar tryggheten hos alla. Det är en stor skillnad mellan rika och vanligt folk även i Sverige, då en direktör nu tjänar över 60 gånger mer än en industriarbetare. Det var den största skillnaden sedan mätningarna började. 206 miljardärer delar på 1 683 miljarder kronor, vilket blir åtta miljarder per person i snitt.. Miljardärerna blir fler och fler.
Internationellt är det en skriande brist på jämlikhet. Krigen utspelas i Jemen, Afghanistan och andra fattiga länder, och gäller USA:s rätt att upprätta baser och få tillgång till ”billiga” råvaror.
I flyktinglägren är det omöjligt att tvätta händerna. Det finns inga mediciner.
Utsugningen sker på många sätt.
Jag såg en gång ett inslag om en kvinna som arbetade vid en textilfabrik i Filippinerna. Hon stickade tröjor till H & M, och ”hennes” fabrik hade fått uppdraget, för att den hade lägst lön i hela landet. Hon sov på golvet i fabriken för att hinna med sitt beting. Hennes två barn gjorde sina läxor där i dånet från maskinerna och dammet. Till slut började mamman gråta av hopplöshet.
All utsugning är en skam!
Vi måste ha en rättvis värld!
Vi måste också sluta att suga ut naturen, och producera sådant som vi inte behöver, som föremål med inbyggd begränsad livslängd.
Som Benjamin Ulbricht skriver skulle världens militärkostnader på nästan 2 000 miljarder dollar varje år kunna användas till att utrota den absoluta fattigdomen, och ge hela världen tillgång till mat, sjukvård och utbildning. Upprustningen går emot Parisavtalets mål för klimatet med sin enorma miljöförstöring och klimatpåverkan.
Jag vill att Sverige säger upp värdlandsavtalet med Nato.
Jag vill att Sveriges regering ska skriva på FN:s konvention om kärnvapenförbud, som Sverige har varit med om att ta fram.
Berit Palmdahl