Hiroshimadagen den 6 augusti gick helt obemärkt förbi i Sverige. Alla minnen av den fasansfulla katastrofen är som bortblåsta. Nu kastar vi oss glatt i armarna på en militärallians som har kärnvapen som en viktig del i sin arsenal.
Över 200 000 människor dog och mångdubbelt fler drabbades av strålskador när USA den 6 augusti 1945 fällde atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. När FN några månader senare bildades löd dess första resolution: Att inrätta en kommission som ska framlägga konkreta förslag i syfte att eliminera atomvapen och andra massförstörelsevapen från de nationella arsenalerna.
För fem år sedan antog FN:s generalförsamling en konvention som förbjuder kärnvapen. 2021 hade 50 länder ratificerat den och den kunde då bli internationell lag. Idag har 65 länder ratificerat lagen - en tredjedel av världens länder. Inget Nato-land har skrivit under. Nato vill inte avstå från kärnvapen.
I samband med regeringens Nato-ansökan i våras sa statsministern att Sverige skulle göra samma uttalande som Norge och Danmark, nämligen att man inte vill ha kärnvapen och fasta baser på svenskt territorium. Men den 5 juli skriver Sveriges utrikesminister Ann Linde i sitt brev till Nato:s generalsekreterare att Sverige accepterar kärnvapnens centrala roll i Nato. Sverige avser att fullt ut delta i Nato:s militära struktur och gemensamma försvarsplanering och är villigt att avdela styrkor och annan kapacitet till ”hela bredden av alliansens uppdrag”. Det betyder att kärnvapen kan placeras på svenskt territorium och att svenska soldater kan tvingas delta i användning av kärnvapen.
Steg för steg lämnar Sverige sin tradition av nedrustning och kärnvapenmotstånd. Men vi som fortfarande vill ha en kärnvapenfri värld kan visa det i riksdagsvalet.
De enda partier som är uttalat kritiska mot Sveriges Nato-anslutning och vill att Sverige omedelbart ska skriva under konventionen om förbud mot kärnvapen är Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ.
Lena Jarlöv
Skärkäll, Hamburgsund