Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Henry Simmerström menar att pandemier är ett nödvändigt ont för att jorden ska klara av att livnära människor till ett drägligt liv. Bild: Gregorio Borgia
Henry Simmerström menar att pandemier är ett nödvändigt ont för att jorden ska klara av att livnära människor till ett drägligt liv. Bild: Gregorio Borgia

Naturen har sitt sätt att säga ifrån när vi blir för många

Det här är inte första gången människor drabbas hårt när naturen slår till.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Av Europas omkring 80 miljoner invånare dog mellan 26 och 40 miljoner under åren 1347–1352. Det gör digerdöden till den största enskilda katastrof som vår världsdel har drabbats av i historisk tid. Även pesten, koleran och spanska sjukan dödade miljoner människor världen över.

Spanska sjukan dödade till och med fler än vad första världskriget gjorde. Sedan har vi andra världskriget som orsakade miljontals döda. Det var inte alls bättre förr.

För bara drygt ett sekel sedan var det för majoriteten av Sveriges befolkning oändligt mycket smutsigare, fattigare, mer obekvämt och osäkert att leva, jämfört med hur det är i dag.

Tänk om inte alla dessa katastrofer hade inträffat. Hur skulle då vår planet ha klarat av att livnära alla dessa människor till ett drägligt liv? Svaret är kort och gott att det är omöjligt.

Den bistra sanningen är att ökar befolkningen okontrollerat så slår naturen till. Så är det inom djurriket. Ökar antalet harar okontrollerat slår harpesten till. När sälstammen blev för stor för några år sedan drabbades även dessa av pesten. Så håller naturen antalet djur under kontroll.

Vi vet i dag att naturen är i stånd att alstra virus och bakterier som mycket väl kan gå segrande ur striden mot läkarvetenskapens soldater. Därför kan coronakrisen vara en väckarklocka som manar till eftertanke. Inget är för evigt givet.

Henry Simmerström