Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Debattören vill protestera mot pensionärernas dåliga ekonomi. Bild: Henrik Montgomery/TT

Nu gör vi pensionärer uppror

Nu gör pensionärerna uppror på allvar! Vi har tröttnat på alla dessa löften om höjda pensioner som sedan visade sig bli precis tvärtom. Vi står där med lång näsa och tittar närsynt ner i våra allt mer tomma plånböcker.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Den allra största chocken har visat sig för dem som alldeles nyligen har uppnått 65 års ålder. Det blev liksom bara en ”fingertutt” kvar åt oss. Efter nära nog 40 – 50 års slit! Många har inte råd att bo kvar i sina bostäder med direkt hemlöshet som påföljd. Att laga sina tänder eller att få eventuell sjukvård verkar också vara mer eller mindre uteslutet för väldigt många.

Det pratas om bidrag och försörjningsstöd men hur många orkar egentligen att gå igenom alla dessa villkor och föreskrifter för att kunna erhålla det? Bara en sådan sak som att ta kontakt med Pensionsmyndigheten är mer eller mindre uteslutet. De har inte tid att prata med oss, öra mot öra! Alla kan faktiskt inte skicka mejl. Fast det har man kanske glömt bort i denna digitala verklighet.

De organisationer som så välvilligt påstår sig se till pensionärernas väl och ve är toppstyrda av politiker i antingen ena eller andra lägret och ska man göra sin röst hörd där så krävs det att man är medlem i något av de gängse vedertagna partierna. Men om man inte vill vara det då? Ja, då kan man slänga sig i väggen och dra något gammalt över sig!

Och förresten, alla vill väl inte åka på överraskningsutflykter eller knyppla spetsar eller spela boule? Olika slags små aktiviteter bara för att få tyst på oss! Egentligen kan man undra om det är så att Sveriges Pensionärer är en slags etnisk minoritet? Kanske är vi rent ut sagt utsatta för en planerad utrensning?

Men vi tänker inte finna oss i detta utan vi har gått ihop och organiserar oss genom att skicka tusentals fysiska brev till regeringen med frågor och krav på upprättelse. Vi tänker fortsätta med detta med jämna mellanrum. Senaste brevutskick genererade en si så där 15 000 – 20 000 brev. Det är kanske en liten åtgärd men i det stora hela lär det bli ganska så besvärligt för de styrande att bortse från vår existens i långa loppet. Vi tänker då fortsätta att existera. Och vi kräver ett drägligt liv även efter 65.

Elisabet Fyhr