Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

"Nu hotas jägarnas livsstil"

I min pappas barndom var det skottpengar på varg. I dag får en varg kosta över en miljon kronor om året medan ett åldringsboende inte får kosta mer än hälften!

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Den nya alliansregeringen utlovade en ny rovdjurspolitik, men var är den? Inte här i Västra Götaland i alla fall. Här ökar både lodjur och varg.

 Frågan är om vi människor ska vara betraktare eller brukare av naturen. Jag som jägare, markägare och allmänt naturintresserad, tycker det är självklart att varg och lodjur ska finnas men lika självklart att begränsa antalet till rätt nivå, så jag kan få del av vad jakten ger.

Ingen annan föda är så ekologisk och nyttig som just viltkött. Ett vargpar dödar upp till 140 älgar om året, mer än vad de flesta jägare fäller under sin livstid. Och ett lodjur äter ett rådjur i veckan. Självklart måste rovdjuren också få äta, men man ska väl inte behöva vara varg för att få äta viltkött?

 Vi i Västra Götaland och särskilt i Dalsland har under några få år sett hur rovdjursstammarna ökat kraftigt och undrar vart vi är på väg? Rovdjursföreningen och Naturskyddsföreningen som i princip motsätter sig all reglering av rovdjursstammarna verkar tycka att maximering av stammarna är ett självändamål.

Vad gör Svenska Jägareförbundet egentligen? Ingen visar förståelse för oss jägare, markägare och djurägare som får dras med stora påfrestningar. Djurägarna kan få bidrag, men inte alltid för förebyggande åtgärder. Men för merarbete och oro ges ingen ersättning.

Dessutom är vi många som känner olust och rädsla för att ha rovdjuren utanför dörren. Vi jägare vågar inte längre släppa våra hundar i skogen, de blir också rovdjursmat. Vår svenska jakttradition är hotad helt enkelt.

 Jägareförbundet borde stå upp för oss ute i landet, som bor i rovdjursområden. Vi jägare, har genom en klok viltvård, lyckats bygga upp fina viltstammar som vi kan beskatta år efter år. Men nu hotas vår livsstil.

Min röst är svår att höra ända upp till beslutsfattarna i Stockholm. Det vi ser, är att miljöministern och jordbruksministern inte vågar göra annat än att tillsätta utredningar. Den nya rovdjurspolitik som de lovade inför valet måste komma nu.

Mitt hopp är att Svenska Jägareförbundet med sina 200 000 medlemmar gör nåt!

  Bo E Andersson
Skepplanda, bekymrad medlem i Svenska jägareförbundet