Den 13 augusti i år spårade ett 500 meter långt godståg ur på järnvägen mellan Finspång och Skärblacka i Östergötland. Fyra vagnar välte. Tåget var på väg ut mot Södra Stambanan. Orsaken till urspåringen var dåligt banunderhåll. Sliprarna var så murkna, att man med fingrarna kunde lyfta upp rälsspikarna ur sliprarna. Godstågsolyckan kom lägligt som en påminnelse till regeringen att järnvägsunderhållet på våra lågtrafikerade järnvägar är eftersatt, varför anslaget behöver förstärkas i väntan på en bättre organisation av järnvägen.
När delar av budgetpropositionen presenterades den 8 september av statsminister Stefan Löfven och tre andra ministrar beskrevs den som den klimatstarkaste budgeten någonsin.
När man läser budgetförslaget blir man rädd å klimatets vägnar. Den uttalade ambitionen att föra över gods- och persontrafik till järnväg stöder man med 200 nya miljoner för 2017. Imponerande? Inte när man vet att redan i dag får järnvägsunderhållet åtta miljarder kronor per år. Ökningen är alltså ynka 2,5 procent. Detta räcker inte, med tanke på den aktuella urspårningen i Finspång.
Hela Sverige ska leva är ett allmänt accepterat mål.
140 mil järnväg vid sidan om stambanorna är i skick som påminner om godstågsbanan i Finspång. Men deras status kan lyftas till helsvetsad räls och elektrifieras till en kostnad av 100 miljoner kronor per mil. Detta motsvarar en fyrtiondel av Ostlänkens milkostnad, enligt Trafikverkets senaste prislapp. Med andra ord, felräkningspengar vid jämförelse med byggandet av höghastighetsbanor.
Några rejäla upprustningspengar utlovas inte under denna mandatperiod, utan först nästa, 2019 -2020. Man undrar hur en regering kan proklamera en miljösatsning, som infaller under nästa mandatperiod? Opinionsläget nu talar inte för detta.
Om regeringen vill var trovärdig i sin miljö- och klimatpolitik och förbättra sitt kantstötta miljörykte och samtidigt värna om devisen Hela Sverige ska leva bör man tidigarelägga sina järnvägssatsningar att infalla under denna mandatperiod. Att skjuta upp nödvändiga infrastruktursatsningar och i stället drömma om eldrivna lastbilar eller självstyrande bilar är sätt att slippa ta i dagens brännande frågor.
En satsning på de 140 milen järnväg utanför storstadsregioner skulle gynna 1,9 miljoner människor, som bor i de kommuner som dessa banor betjänar. Räknat i satsning per invånare i berörda kommuner blir kostnaden blott en fjärdedel jämfört med vad Ostlänkskommunerna får.
Även invånare i kommuner utan planerad höghastighetsbana vill kunna resa klimatvänligt.
I de fall där man gett folk denna chans har man tagit den. När Blekinge Kustbana mellan Karlskrona och Kristianstad fick helsvetsad räls och elektrifierades tiodubblades resandet.
För att bli trovärdig i beskrivningen av budgeten som Sveriges största miljö och klimatbudget någonsin räcker det inte att ha med några miljöpartister i regeringen. Så kom igen och justera budgeten så att den verkligen lever upp den miljöstarkaste budgeten någonsin. Vi väntar med spänning.
Ulf Flodin
Järnvägsfrämjandet
Mattias Nilsson
Jordens Vänners trafikutskott