En person har vid ett flertal tillfällen talat om för mig att jag är naiv när jag står och diskar ur plast- och plåtburkar som jag sedan forslar tillsammans med tidningar, papp och nu även frigolit plus allt färgat och ofärgat glas till återvinningen bakom Ankaret på Smögen.
Allt tar jag dit som kan återvinnas. Någon enstaka gång har jag väl tänkt att man blir väl lurad som i det mesta annat. Men jag har år efter år gjort min plikt för en hållbarare värld. Ibland har jag tvivlat när folk har påtalat att man tömmer det separerade glaset färgat och ofärgat upp på samma flak – kan detta vara sanning?
Tack Stefan Edman, för att du tog upp skandalen med plastfusket i lördagens krönika, som upptäcktes redan 2015. Norge, som Stefan skriver, röjer upp i träsket, men i Sverige säger ministern i mjuka ordalag: nej, så får det inte gå till.
Så typiskt för politiker i vårt land, de som för det mesta säger "det hade vi ingen aning om" när man i tv tar upp olika skandaler. Från och med i dag slutar jag med mitt naiva beteende och kastar allt i mina hushållssopor, där allt bränns upp någonstans.
Jag tänker inte besöka återvinningsstationen förrän man kan lita på svensk återvinning igen.
Bengt Larsson
Smögen