Allt fler sluter upp bakom kravet att vår sjukvård måste omorganiseras, på bekostnad av regionernas nuvarande ansvar och inflytande, skriver Lennart Svensson.
Allt fler sluter upp bakom kravet att vår sjukvård måste omorganiseras, på bekostnad av regionernas nuvarande ansvar och inflytande, skriver Lennart Svensson. Bild: Jari Välitalo

Omorganiserad sjukvård blir ett allt skarpare krav

I GP den 18 februari fanns en intressant debattartikel. Debattören var ingen mindre än den välkände professorn i statsvetenskap, Bo Rothstein. Rubriken löd: "Pandemin visar att regionerna inte kan sköta vården".

ANNONS

LÄS MER:Pandemin visar att regionerna inte kan sköta vården - lägg ner dem

Sedan många år tillbaka har otaliga debatter och insändare handlat om svensk sjukvårds tillkortakommanden. Kritiken har kommit från såväl professionen som lekmän. Pandemin har tydliggjort bristerna. Inte minst Coronakommissionen gav i sitt delbetänkande regionerna svidande kritik. IVO, Inspektionen för vård och omsorg, har också haft många kritiska synpunkter. Framför allt gällde det vården av de sköra äldre.

Professor Rothstein har med sin institution kommit fram till och belyst en ny fråga i sjukvårdsdebatten. Han slår nämligen hål på myten om politikernas ofta framhållna viktiga betydelse av närheten till väljarna och att besluten ska fattas av dessa folkvalda. Rothstein påpekar bland annat hur vårt valsystem med samtidigt val till riksdag, regioner och kommuner, har en negativ inverkan på väljarnas kännedom om partiernas ståndpunkt i sjukvårdsfrågorna.

ANNONS

Bo Rothstein ansluter sig nu till en skara kända personer, till exempel tidigare regerings- och myndighetsföreträdare, som kräver att vår sjukvård måste omorganiseras på bekostnad av regionernas nuvarande ansvar och inflytande. Exempel på sådana personer är Björn Rosengren (S), Lars Bäckström (f.d. landshövding), Lars Engqvist (S) och Lars-Erik Lövdèn (S).

"Populistiskt att vilja förstatliga vården" blev rubriken på en snabb replik i GP den 25 februari från SKR, intresseorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner, författad av dess vd, Staffan Isling. Det är förvånande att Isling i sin replik påpekar att, citat: "Inte med ett ord beskriver han i sin debattartikel om hur och varför sjukvården skulle skötas bättre i statlig regi". Som debattör måste hänsyn tas till medias ofta brist på utrymme. Dessutom har säkert läsarna, och inte minst Isling, fått många förslag i en strid ström av artiklar om sjukvårdens tillkortakommanden och exempel på lösningar. Bland annat har många hänvisat till hur andra länder organiserat sjukvården, till exempel den norska, holländska och tyska och framhållit dessa som föredömen.

Ända sedan i mitten på förra året har politiker och chefer, knutna till SKR, varit aktiva med insändare och försvarat regionernas existensberättigande. Detta tyder på att de brister, som framkommit under pågående pandemi, många gånger beroende på sjukvårdens organisation med 21 regioner och oklar ansvarsfördelning, oroar vederbörande.

ANNONS

Lennart Svensson

ANNONS