Trots detta har både SOS och FHM nyligen gjort uttalanden som utan evidensbaserad grund slår fast att besöken på äldreboenden har haft ringa betydelse för smittspridningen av covid-19, jämfört med den smittspridning som personal på boendena orsakar.
FHM:s generaldirektör Johan Carlsson sa efter att regeringen gett FHM möjligheten att införa lokala besöksförbud på landets äldreboenden, att ”det inte är besöken som är drivande i smittspridningen. Det har snarare handlat om hög personalomsättning och brister i basala hygienregler."
Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi och ledamot av Socialstyrelsens etiska råd skrev i en debattartikel i Aftonbladet 21 november om vaccination gällande covid-19 följande; ”Och de som utsätts för risk på äldreboenden borde kunna skyddas med bättre rutiner och genom vaccination – inte av de boende själva utan av personalen, som ju visat sig vara den främsta källan till smitta på boendena.”
I rapporten från SOS som låg till grund för borttagandet av besöksförbuden på Sveriges äldreboenden, yttrade sig SOS etiska råd (där Torbjörn Tännsjö ingår) på följande sätt; ”När det gäller samhällets bedömning av om det är proportionerligt med ett besöksförbud eller inte, är det i stället en empirisk bedömning av risken för smitta som behöver göras” samt ”Aspekter som talar för att besöksförbudet behålls är enligt rådet att det uppstår fler kontakter när besöksförbudet hävs och att vi inte vet vad som händer när vi lyfter besöksförbudet.”
Tyvärr, vilket jag tidigare har påpekat i en insändare, är bägge rapporterna från FHM och SOS med rubriken; ”Analys av det tillfälliga förbudet mot besök inom särskilda boendeformer för äldre”, bristfälliga, då den ovetenskapliga åsikten att ”det är synd om äldre som inte får besök av sina bekanta”, har överskuggat den vetenskapliga, empiriska analysen av hur yttre besök från vänner och bekanta på äldreboenden, påverkar dödstalen orsakade av covid-19.
Enbart det senare var syftet med de bägge rapporterna.
Pål Magnusson
Uddevalla