Partiledarna agerar som Bindefelds nyttiga idioter

Som den erfarne spelaren på Fåfängans Marknad han är får han naturligtvis gratis reklam genom den alltid tjänstvilliga skvallerpressen

ANNONS

I dag är vi alla varumärken i en värld hysteriskt fixerad vid tanken på kommersialismen som drivkraften bakom hela det stora maskineriet. Det gäller dig och mig, Greta och Zlatan - alla är vi reducerade till varumärken; bara med den skillnaden, att du och jag saknar värde på denna marknad. Greta och Zlatan, däremot, rankas för närvarande högt på den i grunden antihumana skalan.

Låt oss ett ögonblick dröja vid den aktuella såpan Bindefelds 60-årskalas i Tel Aviv. Den sprakar och blixtrar som tomtebloss en kort tid på den stora scenen, innan nästa märkvärdighet och/eller skandal tar dess plats i rampljuset. De pigga kvällstidningarna har redan anlitat så kallade varumärkesexperter, vilka i långa, detaljerade spalter ingående analyserat festen. De reducerar i vanlig ordning en mångfacetterad verklighet till en grovt förenklad framställning av typen vinnare-förlorare.

ANNONS

Den store vinnaren är Bindefeld själv, som sägs ha stärkt sitt redan imponerande varumärke. Som den erfarne spelaren på Fåfängans Marknad han är får han naturligtvis gratis reklam genom den alltid tjänstvilliga skvallerpressen, som i sin tur tjänar på spektaklet. Förlorarna är de tre obegripligt naiva partiledare, som inte kan spelreglerna på denna marknad och därför låtit sig aningslöst användas som nyttiga idioter.

Nu har dessa "förlorare" fullt sjå med att söka reducera skadan, som ju redan är skedd, ett hopplöst företag, som bara gör ont värre. Busch-Thor, Sabuni och Kristersson har alla skjutit sig i foten. Denna dubbla blunder är förvånande, för alla tre borde ha förstått, att en partiledare i dagens medieklimat alltid är "i tjänst" och just därför inte kan "ta ledigt". De är – liksom alla offentliga personer – fast i ett obarmhärtigt beroende av en överlägsen makt, som vi kan kalla den allmänna opinionen.

Den existentiella upplevelsen av att vara underkastad en skrämmande och mystisk makt var typisk för 1900-talets litteratur, till exempel hos Kafkas "Processen" (1925), Karin Boyes "Kallocain" (1941) och Orwells "1984" (1948).

Då – på 1900-talet – var denna makt de stora totalitära regimerna, symboliserade av Hitler och Stalin. De hade så att säga ett ansikte. Men – dagens diffusa begrepp "den allmänna opinionen" är ansiktslöst. Detta blir än kusligare, när man inser, att flera moderna tänkare hävdar, att sanning och lögn numera är relativa storheter. Enligt Donald Trump är ju större delen av medierna "fake news". Slutsats: eftersom de ljuger, kan jag också ljuga. Det som återstår blir en obegriplig kamp mellan abstraktioner, som bland annat kan kallas varumärken.

ANNONS

Numera verkar de klassiska politiska "lärorna" konservatism, socialism och liberalism ha spelat ut sin roll. Består vår nuvarande hybrid-aktiga regering av en samling politiska idéer, eller är den en tillfällig konstellation av "varumärken"? Enligt flera opinionsmätningar på sistone minskar allmänhetens förtroende för all politik drastiskt. Är det egentligen så konstigt?

Carl-Axel Backman

ANNONS