Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Demonstration mot Preemraff med bland andra debattskribenterna. Bild: Karl af Geijerstam

Preemraff och dess anställda bidrar till jordens undergång

Ska vi klimatkompensera oss till döds?

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Undertecknade står varje fredag framför köpcentret Göksäter och delar ut våra klimattips och olika kända personers tankar kring klimatkrisen. Vi får ofta instämmande från kvinnor, som delar vår oro för den framtid barn och barnbarn kan möta

Vi möter också medelålders män som säger att världen har varit både varmare och kallare förut och att det inte finns skäl att oroa sig just nu. Klimatet varierar. Dessa män skiljer inte på processer som förr tog tiotusen år och dagens processer som tar trettio år att nå sitt katastrofala maximum.

De säger också att man kan flyga om man föredrar det, eftersom man kan klimatkompensera med pengar till koldioxidbesparing. De tycks inte förstå att den koldioxid som sprids adderas till det totala, hur mycket man än betalar för kommande förbättringar.

I debatten nämns de kommande hundratals miljoner ton koldioxid som ska släppas ut under tjugofem år från Preemraff i Lysekil om de beviljas tillstånd att bygga ut sin kapacitet. Utsläppen fortsätter att adderas till det totala och bidrar till kommande klimatkatastrof. Släpp ut mer nu för att kunna släppa ut mindre såsmåningom, det vill säga om tjugofem år från idag.

Anledningen till denna logik är det nya förbudet för stora fartyg att använda raffineringens restprodukt som bränsle och omåttligt förorena luft och hav. Vem kan då produkten säljas till?

Jo till hoppet om en framtida miljövinst genom en illusion om ändliga biologiska bränslen, som också ger utsläpp. Om projektet uteblir tycks inte ens dagens arbetstillfällen finnas kvar. Allt eller inget.

För att få lov att tjäna miljarder på ökade utsläpp säger Preemraff alltså att dagens projekt är nödvändigt för att minska framtida utsläpp. Arbetstillfällen utgör lockbetet till en kommun som redan idag är helt utlämnad åt Preemraffs verksamhet. Ju mer utsläpp, desto fler arbetstillfällen. Alternativet att bygga asfaltvägar i Norrbotten är väl mindre lockande.

Ola Friholt , Erni Friholt , Gunnar Ingelman utanför Göksäter. Bild: Edvin Bergström

Detta kan liknas vid att sätta en massa folk i arbete med att bygga en giljotin, endast för att när den fullbordats avrätta allihop med det verktyg de gemensamt byggt med bra lön.

Men detta gäller inte bara arbetarna på Preemraff. De bidrar till alla människors undergång med sitt avlönade arbete.

Är detta att få betalt tillräcklig grund för att sluta tänka? Preemraff lockar förstås med en icke existerande förmåga att trycka ner koldioxid i backen. Det är som att ställa i utsikt att giljotinen bara ska stå oanvänd när den är färdig.

Tror ni på det? undrar

Erni & Ola Friholt