Hela denna insändare bygger på antagandet att läsaren anser att det är misshandel att skära i ett barns könsdelar – även om det är av religiösa skäl. Viktigt; Att behöva göra ett kirurgiskt ingrepp på ett barns könsdelar av medicinska skäl, är dock ibland helt nödvändigt för att barnet ska kunna upprätthålla en god fysiskt hälsa för sitt fortsatta liv.
Då barn misshandlas i sekter av religiösa ledare, eller tom av sina föräldrar, har vi lätt för att gemensamt känna avsky. Lagen och dess juridiska företrädare har även ofta här, minst ett maktmedel för att skydda barnet från den skadliga sociala miljö det befinner sig i, och skydda det mot fortsatta övergrepp.
Vid sekterism börjar det bli svårare att skydda barnet. När gränslandet mellan förhatlig sekt och accepterad religion blir otydlig, blir även många människors tidigare sympati för det misshandlade barnet vacklande. I lagtexten börjar det även bli svårare och snårigare att reda ut om – är barnet misshandlat, för att det är i händerna på en sekt – eller är det helt normalt att skära i barnets könsdelar, för att mamma och pappa är med i en religion som ägnar sig åt sådant?
Centerstämman 2019 gjorde en tydlig riktningsmarkering, då de fastslog att Centerpartiets åsikt är att det är misshandel att skära i ett barns könsdelar, oavsett om det sker inom en sekt, i sekteristiska sammanhang, eller i namnet av en världsreligion. Bra och tydligt enligt mig, och enligt de som anammar påståendet att det är misshandel att skära i ett barns könsdelar av annat än medicinskt motiverade skäl. Nu kan vi bara vänta på att lagtexten och juridiken snart kan skydda svenska barn mot sektmässig, sekteristisk eller religiös misshandel.
Pål Magnusson
Uddevalla