Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Joey Gannon

Religioner orsakar mer problem än lösningar

De tre största religionerna borde besinna sig, visa större tolerans och ödmjukhet och inse, att alla religioner är berättelser skapade av människor

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

En grupp av tre muslimska och en kristen företrädare för sina respektive religioner tar i onsdagens Bohusläning, som ”troende” i Uddevalla, avstånd från våld och ”fördömer all form av terrorism”. Jag tror jag vågar låta även de övriga icke Gudstroende, cirka 85 procenten av Uddevallas befolkning, instämma i fördömandet. Jag instämmer även i gruppens tro på betydelsen av religionsfrihet, som ju just är ett utmärkande drag för vårt starkt sekulära svenska samhälle, en frihet som då givetvis även innefattar friheten att inte tro på Gudar, det senare för övrigt en livsfarlig uppfattning i många muslimska länder. Gruppen hävdar vidare, med all rätt, att ”ingen skall utsättas för hatbrott och våld för sin tros skull”, och menar nu att deras heliga skrift blivit ”kidnappad” av elaka, utanförstående, falska gudsdyrkare (läs otrogna, feltänkande, hedningar, våldsverkare).

LÄS MER: Ingen ska behöva vara rädd för att utöva sin religion

Men nu infinner sig en tanke. Visst är det väl underligt ändå att det just är där, bland de mest ”troende”, som man finner det mesta av hatrelaterat våld. Sunni mot shia, hinduer mot muslimer, muslimer mot kristna, västkristna mot ortodoxkristna, katoliker mot protestanter och så vidare. Varför har just de gudatroende så uppenbart svårt att, i dess rätta tolkning, följa sitt eget andra budord, ”du skall inte missbruka Herren din Guds namn, ty Herren skall inte låta den bliva ostraffad som missbrukar hans namn”. Med sin egen gudstolkning i ryggen tycks emellertid ofta alla hemskheter vara tillåtna.

LÄS MER: Arbetar för samarbete över religionsgränserna

Monoteismen, där tron att den egna gudsberättelsen är den enda rättfärdiga och tänkbara för världen i sin helhet, tycks ofta leda till en troskamp, som förs med skriften i den ena handen och svärdet i den andra, vilket medfört och medför stort lidande. Ur ett etiskt perspektiv var nog denna monoteistiska tanke en av historiens värsta idéer, och trots att religionen genom tiderna ofta har förmått människor att göra mycket gott i världen, bidrar de traditionella religionerna idag sammantaget snarare till att vara en del av mänsklighetens problem än till dess lösning.

De tre största religionerna i världen, kristendom, islam och hinduism, borde besinna sig, visa större tolerans och ödmjukhet och inse, att alla religioner är berättelser skapade av människor och för människor. Det var våra fingrar som skrev Bibeln, Koranen och Vedaböckerna, och det är våra egna medvetanden som ger dessa stora berättelser dess starka makt och inflytande i världen. Den egna mytologiska gudatolkningen, den man i regel fick med modersmjölken, kan mycket väl vara bättre för mänskligheten än någon annans, men sann i någon absolut, allmängiltig mening är den inte.

Sture Boström

Uddevalla