Rivning av dammar är dålig vattenpolitik

Utrivningen av ett stort antal dammar gör att föroreningar lättare och snabbare når våra vattentäkter.

ANNONS

Ävja stenbrott oroar miljöpartiet och naturskyddsföreningen. Det är ju bra att de intresserar sig för grundvattnet och vattenkvalitén. Det är när de argumenterar som man börjar undra lite. Vet den ena handen inte vad den andra gör?

Författarna skriver att torkan ökar vår sårbarhet. Men vår sårbarhet ökar också på grund av de utrivningar av ett stort antal dammar som miljöpartiet och naturskyddsföreningen ställt sig bakom.

De skriver att skyfall och översvämningar gör att föroreningar lättare och snabbare når våra vattentäkter. Även utrivningen av ett stort antal dammar gör att föroreningar lättare och snabbare når våra vattentäkter.

De problem som författarna räknar upp förvärras av utrivningen av dammar och små kraftverk. Det försvårar också brandbekämpning vid skogsbränder.

ANNONS

Att vara emot det mesta, och på ett så ologiskt sätt att man i praktiken driver oförenliga krav, det blir en smula löjeväckande.

Det är naturligtvis positivt att naturskyddsföreningen och miljöpartiet vill skydda vattentäkter. Men det finns ett samband mellan utrivning av dammar, och sänkningen av grundvattnet och därmed tillgången på rent vatten.

När man river dammar kommer bottensedimentet i rörelse, och föroreningar når sedan snabbare havet.

Det är svårt att se logiken i miljöpartiets och naturskyddsföreningens olika krav när de så uppenbart motverkar varandra. Man kanske måste bestämma sig för vilket av alla krav som är viktigast, och ta konsekvenserna av det. Istället för att bara vara emot all mänsklig verksamhet.

Jag tycker det är positivt att miljöpartiet och naturskyddsföreningen den här gången sätter mänskliga behov i centrum. Men det är inte positivt att de på andra håll arbetar för att riva ut tusentals dammar och små kraftverk.

Börje Berntsson

ANNONS