”Nemas problemas”, som Stig Henriksson och meddebattörer skriver i sin något raljanta replik, är en bra sammanfattning av innebörden för det av riksdagen nu beslutade värdlandsavtalet.
Som tidigare låter debattörerna påskina en rad saker som värdlandsavtalet inte innebär. Avtalet står varken över andra internationella avtal eller svensk lag. Liksom avtalet inte nämner något om kärnvapen, så nämner det heller inte något om multipelvapen, stridsvagnar eller hårdkramade snöbollar. Det behövs inte. Avtalet förändrar inte på en punkt att alla andra nationers militära förband, precis som idag, måste bjudas in särskilt av Sverige. Värdlandsavtalet reglerar då bland annat vilka lagar som ska gälla och hur ekonomi ska regleras. Liknande avtal skriver Sverige, liksom andra länder, regelbundet för internationella insatser. Syftet är nu att snabba upp processen den dag Sverige självt kan behöva militärt stöd eller behöva stöd för att ge andra länder militärt stöd i enlighet med den svenska solidaritetsförklaringen – eller EU:s.
Debattörerna har svårigheter med begreppen. För dem innebär uppenbarligen doktrin något politiskt, när det handlar om militära doktriner och reglementen. Debattörerna översätter också ”policy” med ”principer”, när politiska målsättningar avses. Visserligen avhandlar repliken värdlandsavtalet, men man verkar hellre vilja diskutera organisationen NATO. NATO:s stadgar medger ett enda typfall, nämligen kollektivt självförsvar enligt FN-stadgans artikel 51. I kollektivt självförsvar, på inbjudan av ett angripet land, ingår också möjligheten för det tredje, stödjande landet, att anfalla angriparen i dennes hemland. Här, som alltid, är svenskt initiativ grunden – om våra politiska mål är samma som NATO-ländernas. Det är troligt då merparten också är EU-länder.
Kärnvapenfrågan har en envishet likt grodorna på Gröna Lund och debattörerna kan fortsatt inte specificera vilka kärnvapen som skulle flyttas till Sverige, av vem och varför. Ingen av de tre kärnvapenstaterna i NATO har något vapensystem kvar som kan eller tjänar på att flyttas.
Kärnvapen är ett otyg som borde avskaffas. I modern tid finns det två länder som hotat andra med kärnvapen. Nordkorea och Ryssland, där det senare nu ligger 100 stridsspetsar över nivån vid New Start-avtalets ingång 2011, samt även övat anfall mot Sverige med kärnvapen. Det bekymrar mig mer än skrönor och jag önskar att så var fallet även för Vänsterpartiet.
Carl Bergqvist
Försvarsbloggen Wiseman’s Wisdoms
Kommentera på Facebook: