Apropå de långa väntetiderna på akuten Näl. Här kommer min lilla berättelse:
Äntligen fredag, ledig i helgen! (Jobbade förra helgen.) Tog bilen hem från jobbet. Ska jag handla eller köra direkt på färjan? Jag bor på en ö. Jag kör direkt till färjan.
På färjan tar jag upp mobilen, läser sms och mejl. Oj, mamma (86 år) har sökt mig ett par timmar tidigare. Jag ringer upp henne. Hon har ont i en tå och underbenet är rött och stelt. Hem och vända. Hämta med bandage och alsolsprit. Snabbt med nästa färja tillbaka och in till mamma.
Oj, oj, oj, här hjälper inga bandage! Hon måste till läkare. Jag ringer sjukvårdsupplysningen för att få tid på jourcentral. 15 minuters kötid. Under tiden ringer jag upp mammas listade vårdcentral (på annan telefon) som meddelar att de inte kan ta emot.
När 1177 äntligen kopplar fram en kvart efter beräknad kötid, får jag info om att jourcentralen i Tanumshede är öppen från klockan 17 och ingen förbeställning behövs.
Mamma får klä på sig lämpliga kläder och vi åker dit, tre mil. Det var ett trevligt bemötande där, bara en patient före. Allt blev klart på mindre än en timme, trots en allvarlig åkomma. Läkaren såg till att ordinera läkemedlet innan apoteket stängde klockan 18.00.
Trevligt bemötande på apoteket på Affärsvägen också, vi fick ut medicinen. In till en affär på hemvägen för att handla fil, så biverkningar inte skulle drabba magen. Hem så att mamma skulle få i sig första kuren så snart som möjligt. Jag skrev ett schema som mamma får kryssa av allt eftersom hon tar medicinen. Jag var hemma igen klockan 19.30.
Jag kunde gjort som många andra. Tagit med mamma till Näl-akuten och blivit nedprioriterad där. Tiden går på akuten, många timmar, infektionen får fäste. Intravenös antibiotika hade behövts. Mamma hade läggas in på vårdavdelning. Stora sår i efterförloppet kanske. Kan verkligen rekommendera jourcentralerna. Särskilt nu när man inte behöver få tid av 1177 längre. 100 kronor kostade besöket.
Britt Malmer
Hamburgö