Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: JANERIK HENRIKSSON / TT

Så här vill jag inte leva som gammal

När jag går i pension kommer dock min ekonomiska situation att radikalt försämras.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I en insändare den 3 januari skrev Eva Eriksson och Gunnel Fritzson från SPF Seniorerna att livet som senior inte ska handla om att ekonomiska välja bort saker. Enligt dem kommer genomsnittspensionen år 2019 att ligga på cirka 13 850 kronor efter skatt i Västra Götalands län. Jag är född på 50-talet och går i pension om några år och får i nuläget ut cirka 20 000 kronor efter skatt. Jag lever ett gott liv och behöver inte vända på slantarna.

LÄS MER: Därför är vi inte nöjda med pensionen

När jag går i pension kommer dock min ekonomiska situation att radikalt försämras. Jag kommer att få ut cirka 11 500 efter skatt! Det är under EU:s fattigdomsgräns som ligger på 11 850 kr. Hur är detta möjligt? Jag har två akademiska examina, har arbetat i hela mitt liv och sjukdagarna har inte varit många. Jag förstår ingenting. Mina föräldrar fick cirka 80 procent av sin inkomst vid pensioneringen men jag kommer endast att få 57 procent.

Jag kommer således att bli fattigpensionär och inte längre klara mig själv. Pengarna kommer helt enkelt inte att räcka till det mest basala. Jag har inte haft möjlighet att spara så mycket och har ingen privat pensionsförsäkring så det ser riktigt illa ut. Detta oroar mig oerhört mycket och jag bävar för den dag jag gör min sista arbetsdag.

Jag finner det oerhört förnedrande att behöva leva ett liv i fattigdom. Jag, som så många andra, har närt drömmar om att få lite guldkant på tillvaron när jag blir pensionär, resa t.ex. Det kommer tyvärr inte att gå, vilket smärtar mig oerhört. Det är i och för sig bra för miljön, men det finns ju andra saker som sätter guldkant på tillvaron. Jag kommer dock att behöva välja bort det mesta, till och med tandläkarbesök. Men pengarna kommer inte att räcka ändå.

Jag förstår inte hur det kunde bli så här. Jag är tyvärr inte ensam om att hamna i denna situation, men det gör ju inte saken bättre. Som sagt, dagen när jag kommer leva ett liv som fattigpensionär närmar sig allt mer och mitt enda ”hopp” är att jag inte kommer att bli särskilt gammal, för så här vill jag inte leva.

Fröken Dysterqvist