I år betalar Sverige för första gången över 40 miljarder kronor i fast avgift, vid sidan av moms och vissa rörliga tullavgifter, för vårt EU-medlemskap. 3 910 kronor årligen per person utslaget på hela vår befolkning. En kostnad vilken i finanskrisens spår alltmer tillfaller fjärran intressen samt slösaktig skuldsättning och som varje parlamentariker bör ta kontroll över när EU skriker om utvidgning.
På EU-kommissionens bord ligger varje valår förslag om att pumpa upp EU:s överstatliga insatser – nu inför strömlinjeformande socialpolitik, den slarvigt hanterade flyktingkrisens tröskelhöjande bidragseffekt mot nyanlända och inte minst Storbritanniens förestående utträde ur unionen. När Sverige gick med på en inre marknad år 1995 betalade vi 9,5 miljarder kronor, medan vi redan om två år kan stå inför mer än femdubbla kostnaden – 55 av totalt 1 450 miljarder EU-budget.
Medan nivån på bidragsstöd från Bryssel/Strasbourg – senare år 10-15 miljarder till i huvudsak lantbruksreglering, jobb- och tillväxtskapande korporativism samt regionala EU-sanktionerade projekt – gör oss till en av EU:s främsta kassakor netto.
Vårt avlånga Sveriges skiftande näringar och sociala patos i omvärlden bör vara bland de länder som tjänar mest på gränsöverskridande europeisk samverkan. 2 193 miljarder kronor i export förra året, 100 miljarder mer än vad vi importerade för, stärkte BNP med 2.3 procent och vi kunde fortsätta att bland annat betala av på lånad statsskuld.
Över hälften av vår export går till EU:s inre marknad. Samtidigt har en 70-procentig importandel från EU ökat än mer över 25 års medlemskap med 150 procents exportökning. Ett konkurrensskärpande inflöde som underlättas av öppnare gränser för rörlighet åt varor, tjänster, kapital och idéer sedan EU först anstiftades för över 65 år sedan. Som vittnar om välfärdstillväxt av ömsesidigt rivna hinder. Samt som står upp emot EU-förslag om utökad pengapung att intervenera i statsnära fokus – med makt över migrerande, sociala och gränslöst kommunicerande (artikel 11 och 13 inskränker Internets grundtanke) ansvar – framför att upprätthålla en marknadsplats som alla tjänar på.
Centerpartiets liberala fokus på att EU skall stärka – inte styra – innovation i hela Europa kompletteras bäst av att: (1) Motivera unik konkurrenskraft hos Västsveriges jordnära företagslösningar och Göteborgs historiska roll som öppen hamn mot världen, (2) städa framför egen politik med all kraft till utåtriktad budgetprioritering samt (3) bevisa att EU som lägger över 40 procent utgift på avvecklande jordbruksstöd (i mindre konkurrenskraftiga länder) ger bättre avkastning med återhållsam inställning. Därför kan EU endast möta trångsynthet, ansvarslöshet och moralitet i inhemska intressen med mindre av påtvingad likriktning, men mer öppenhet/tillgänglighet/effektivitet/kvalitet, internationellt.
Därför prioriterar jag som kandidat att försvara var och en av dina satsade kronor genom att redovisa hur de bidrar till EU-kakan, hur marknadsvänliga prioriteringar disponeras, exakt hur ens administration spenderas och presentera hur dina möjligheter stärker EU i stället för tvärtom. Därför behövs det fler skeptiskt nagelfarande journalistkandidater som sätter disciplin före prestige och vågar ge dig frivillighet att även direkt sponsra ett EU som ger oss råd.
Daniel Svensson (C)
EU-kandidat från Göteborg, med statistik från SCB/Ekonomifakta