Med en druckens envishet upprepar Stefan Löfven gång på gång, att hans parti aldrig kommer att samarbeta med Sverigedemokraterna, ja inte ens samtala med detta ur nazismen sprungna parti. Att SD representerar cirka 20 procent av den svenska väljarkåren spelar ingen roll.
Enligt den bisarra Decemberöverenskommelsen – DÖ kallad – skulle detta politiska dödläge bestå ända fram till år 2022.
Så länge skulle vårt demokratiska system delvis lamslås, därför att de övriga partierna inte orkade komma fram med en bättre lösning, trots att den 80-procentiga majoriteten tänkte så att det knakade.
Det Stefan Löfven försöker trumfa i svenska folket varje gång han står i en talarstol är att detta är ”den svenska modellen”. Ingalunda, herr Löfven! Den berömda gamla modellen – både beundrad och kritiserad i Sverige och utomlands – är nånting helt annat, både äldre och mer omfattande än Löfvens förenklade bild av Per Albins folkhem.
Den handlar om den S-märkta, ensidiga retorik, som ska se till, att Socialdemokraterna ska klänga sig fast vid makten så länge som möjligt med hjälp av MP och V. Hellre en svag minoritetsregering än en handlingskraftig majoritetsdito i en tid med oro i världen såväl politiskt som ekonomiskt och militärt.
Är Stefan Löfven så maktgalen, att han tror att en svag regering är bättre skickad än en regering med egen majoritet över blockgränserna att ta itu med våra kriser inom sjukvård, skola, polis, integration och kommunikation? Talar man inte med eller om SD, finns partiet inte. Ingen annan än politikerna själva tror på denna barnsaga. Alla andra inser, att den är en förvrängd version av den kända berättelsen om Kejsarens nya kläder.
Nu uppträder oväntat Jan Björklund som det lilla ofördärvade barnet i sagan. Han säger helt enkelt i klartext, vilka konsekvenserna blir, om denna egendomliga charad i de storpolitiska salongerna får fortsätta.
Cirka 80 procent av Riksdagens ledamöter kan bilda olika typer av regeringskonstellationer för att äntligen ta itu med landets svåra grundläggande problem.
Men ingenting händer – än så länge. Hur länge till ska denna bisarra situation bestå?
Carl-Axel Backman