Att Sjöstedt och Vänsterpartiets riksdagsgrupp skulle vika undan för Socialdemokraternas tvära (men ständigt pågående) högersväng och lägga sig platt som en dörrmatta för Thatcher-centerns högerpolitik hade jag kraftigt på känn. Men naturligtvis hade jag hoppades på annat.
Varför trodde jag att V skulle vika ned sig? Jo, den trygga välavlönade miljön i demokraturens högborg och vänskapsförhållandena bakom den ibland tuffa retoriken gör att det ”kostar” att sticka ut hakan. Det gör inte den bekväme. Miljön bland välavlönade teknokrater och folkvalda pratmakare är inte syresatt på samma vis som på en vårdcentral, ett äldreboende, en byggarbetsplats eller ens på ett raffinaderi.
Vi lever i olika världar och med sin politiska makt kan de förbättra sina egna levnadsvillkor i samma andetag som man försämrar arbets- och levnadsvillkor för andra. Högre arvode och bättre villkor för folket i den politiska apparaten och försämrad arbetsrätt för det arbetande folket/väljarna. Mer Rut och större skattebefrielser för de som har mest. Mer business och mindre allmännyttig service och med det ökad skatteflykt och utarmad vård.
Svenska folkets majoritet är emot vinster i välfärden! Ändå är en viktig del av januariöverenskommelsen just att öka takten i utplundringen. Jag tror heller inte många S-väljare är för marknadshyror, men vad bryr sig politiker som har sitt på det torra om sådana banaliteter
Nu kryddas detta högerpaket med en ”förnedringsklausul” som klassar Vänsterpartiet som ett extremparti (!) som (C) och (L) förbjuder Löfven att ha beröring med. Extremistparti! Man skulle kunna tro att detta var ett taktiskt misstag som skulle få V att sätta sig på tvären, men icke. Det finns en ideologisk finess med Thatcher-Centern och patentdemokraterna Liberalernas förslag. Det är tänkt att få folk att bli rädda för allt som andas kollektivism, solidaritet och förakt för profitörer och klassa detta som extremism. V kanske, men inte vi, skräms av sådana propagandatricks.
Sedan slingrar sig Sjöstedt så att vid jämförelse skulle en levande ål framstå som handikappad, för att citera Leif GW Persson i en misslyckad brottsutredning. Vi räddar landet från en regering som blir beroende av SD säger han. Men hur då? Den regering som blir nu och 73-punktsprogrammet kommer väl att stärka SD som parti, även om politiken drabbar de flesta av SD:s väljare?
SD gynnas av (S) och (V):s svek mot arbetarklassen, fördjupade klyftor och ökade motsättningar i samhället. Inte för att SD är ett alternativ emot eländet men för att politikerföraktet ökar.
Skall man mota den människofientliga högerpolitik som SD står för skall man väl driva en politik som minskar klyftorna i samhället och ökar tryggheten för folkflertalet, en arbetarpolitik.
Rädd för nyval? Det är väl MP, C och L som fruktar det mest. Varför rädda exempelvis det ständiga stödhjulet åt ”vad som helst bara de får vara med”, MP, från detta öde?
Sjöstedt höjer tonläget i ett desperat försök att verka trovärdig och hotar med misstroendeomröstning om inte ”S sköter sig”.
Det behövs 35 mandat för att ens väcka misstroende och V har 28. Men vi räknar med att M, KD och SD stödjer ett sådant misstroende säger Sjöstedt i ett sista försök att motivera sin velighet. OK, med hjälp av M, KD och SD skall regeringen Lövdén fällas. Och vad händer sedan? En SD stödd M/KD regering eller nyval. Rösta nej! Stå på dig Sjöstedt, annars gör någon annan det, det vet varenda dörrmatta.
Yngve Berlin (K)
Lysekil