”Frågan om offentligt eller privat ägande är naturligtvis en brännande ideologisk fråga, där förespråkarna för ’marknadslösningar’ medvetet bortser från fakta”, skriver Yngve Berlin (K).
”Frågan om offentligt eller privat ägande är naturligtvis en brännande ideologisk fråga, där förespråkarna för ’marknadslösningar’ medvetet bortser från fakta”, skriver Yngve Berlin (K). Bild: Lasse Edwartz

Självklart är det bättre för kommunen att äga sina fastigheter

Att ta ett principbeslut om att kommunen ska äga de fastigheter man bedriver verksamhet i. Hur svårt kan det vara?

ANNONS

Tydligen ”ganska” svårt eftersom en majoritet på senaste fullmäktigemötet i Lysekil trots dyrköpta erfarenheter avslog (21 mot 7 för 1 avstod), Kommunistiska partiets motion i frågan. I vems intresse tar politiker sådana beslut?

Man behöver inte vara nationalekonom för att begripa att det är ekonomiskt vettigare för en kommun att äga sina fastigheter och lokaler än att hyra dessa av externa fastighetsbolag.

Detta är själva utgångspunkten i Kommunistiska partiets motion (från 2017) om att ta principbeslut att; ”De fastigheter kommunen behöver för sin verksamhet och service, också skall ägas av kommunen”.

Trots att det dröjde nästan fyra år tills motionen nu har behandlats på fullmäktige, var svaret ytligt och undfallande.

ANNONS

LÄS MER:Varför ska boende täcka Havets hus underskott?

Frågan om offentligt eller privat ägande är naturligtvis en brännande ideologisk fråga, där förespråkarna för ”marknadslösningar” medvetet bortser från fakta.

För fakta är: Nästan all kommunal verksamhet har väldigt långsiktiga åtaganden som kräver fastigheter och lokaler med speciella förutsättningar. Hyressättningen för de lokaler kommunen i dag hyr av diverse fastighetsägare är så konstruerade att årshyran, gånger antalet år i hyreskontraktet, (som ett minimum), täcker hela kostnaden för byggnadens tillkomst. Fastighetsägarna tar inga risker.

Efter 20–25 år, beroende på kontraktstidens längd, har kommunen som hyresgäst betalat minst lika mycket som det skulle kostat att bygga och äga fastigheten själv. Med den stora skillnaden att man inte äger den fastighet man finansierat och fortfarande är i behov av.

Det är bara för kommunen att sätta sig ner och teckna ett nytt långvarigt hyreskontrakt. Om nu inte fastighetsägaren väljer att använda sin fastighet för andra verksamheter eller intressenter, då har vi ett nytt problem.

LÄS MER:Bostäder måste främst byggas för invånarna – inte sommarboende

För att kunna leva upp till en långsiktigt hållbar verksamhet och ekonomi, måste Lysekils kommun tänka om. Dribblet med bokföringstekniska fördelar, och det ständiga talet om kommunens ”oerhörda skuldsättning” måste ersättas med fakta.

Propagandanumret om kommunernas ”oerhörda skuldsättning”, där utgifter redovisats, men tillgångar mörkats, har flitigt använts (i hela landet) för att ”hålla igen” på investeringar och eget ägande, för att gynna privata ”aktörer”.

ANNONS

Därför inget konstigt att majoriteten av Lysekils kommunpolitiker valde att inte bifalla vår motion. Inte förvånande men ett väldigt dåligt val av beslut, som naturligtvis drabbar kommunens ekonomi och medborgare.

Det är beklagligt att fullmäktigemajoriteten beslutade att inte stödja kravet på långsiktigt kommunalt ägande av fastigheter och lokaler för den egna verksamheten.

Men efter motionsdebatten i kommunfullmäktige kommer fler än vi att ha ögonen på kommande fastighetsaffärer.

Yngve Berlin

kommunfullmäktigeledamot Kommunistiska partiet, Lysekil

ANNONS