Dagligen får vi rapporter om avlidna gamla, i synnerhet de som vistas på äldreboende. Det är beklämmande, ja visst men ändå en tillgång för samhället. På detta sätt frigörs kapital från pensionssystemet. Krasst men sant. Att vi gamla ska få dö och begravas på ett värdigt sätt är bara att glömma. I min barndom berättade de vuxna om Spanska sjukan 1918 – 1920. Att ta hand om avlidna hanns inte med utan man fick helt enkelt lägga liken utanför porten för uppsamling. Dock i dag har vi andra förutsättningar med bortforsling.
LÄS MER:Första världskriget och spanska sjukan var värre
Skillnaden mellan Spanska sjukan och Coronaviruset är att i Spanska sjukan var det även unga människor som drabbades och det var förödande. I vår tid är de gamlas bortfall en välsignelse. Men tack ändå för omsorgen om oss. Att vi stängs ute från samhället för obestämd tid. Ensamheten är inte det värsta, många av oss har god träning på det. Det värsta är att veta att man kanske inte får läkarhjälp och att mediciner inte går att få tag på. Och när vi till sist avsomnar sker det på ett ovärdigt sätt.
Maj-Britt Jonasson
88 år och i farozonen