Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Lars-Arne Staxäng undrar om socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) avser att tillföra medel till Pensionsmyndigheten så att den klarar av att både förnya IT-systemet, genomföra pensionsåldershöjningen och genomföra den tillfälliga pensionshöjningen Bild: HENRIK MONTGOMERY / TT

Skjut inte på höjningen av pensionsåldern

Som ledamot i pensionsgruppen från 2010 till 2018, så var ett av de viktigaste besluten vi tog pensionsöverenskommelsen i december 2017. Just därför att detta förslag ökar pensionerna både nu och i framtiden.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

En av de mest centrala delarna i denna överenskommelse var pensionsåldersfrågan. Anledningen till detta är något positivt, nämligen att vi blir äldre för varje år. Medellivslängden har ökat med 3,0 år sedan 1990-talet.

Men om vi inte gör något åt detta så kommer pensionerna att bli allt lägre för varje år inte minst för kommande generationer. Varje år är viktigt, för man måste ju också kunna leva, inte bara överleva, på sin pension. Man ska heller inte glömma att fram till 1 juli 1976 var pensionsåldern 67 år, vilken den varit sedan införandet av det första systemet 1913.

När man konstruerade det nya pensionssystemet på 1990-talet fastslog man en viktig regel, nämligen att själva pensionssystemet skulle vara frikopplat från statens budget. Så är det än idag.

Garantipensionen, bostadstillägget och äldreförsörjningsstödet ligger vid sidan av detta system och är rent statliga utgifter. Inte minst statens stora underskott sedan 1970-talet, gjorde att man ville sätta ett staket mellan staten och pensionssystemet. Att det kan bli stora underskott för staten igen nu i coronatider är en påtagligt stor risk.

Pensionssystemet är oftast den största enskilda budgetposten i alla stater, antingen man har den innanför eller utanför statsbudgeten. Vår totala pensionsskuld i Sverige var vid årsskiftet hela 9 454 miljarder kronor om man räknar alla pensionsrätter som hittills är intjänande både till unga och gamla.

I våra AP-fonder fanns det totalt 1596 miljarder kronor vid årsskiftet. Det innebär att AP-fonderna bara räcker till 17 procent av den totala skulden, och resten är omfördelning av att yngres pensionsavsättning går till de äldres pensioner.

Det är ok att pensionsgruppen nu har kommit överens om ett extra inkomstpensionstillägg, även om detta är ett avsteg mot principerna. En annan fråga som ingår i pensionsöverenskommelsen framöver är om pensionsavgifterna ska öka för att öka pensionerna på sikt.

Men det är fullständigt fel att man avser att skjuta på beslutet om införandet av pensionsåldrarna. Det kommer att bli ett förlorat år i så fall, som också innebär sämre pensioner och sämre ekonomi för hela pensionssystemet. Det är inte att ta ansvar, varken för nuvarande eller för blivande pensionärer.

Pensionsmyndighetens generaldirektör Daniel Barr har meddelat att myndigheten inte klarar att både hantera pensionshöjningen, införa pensionsåldershöjningen och dessutom byta datorsystemen. Detta beror på minskat budgetanslag och nedskärning av anställda.

Så här kan vi inte ha det i dessa viktiga frågor som berör en stor del av den svenska befolkningen. Här har socialförsäkringsminister Shekarabi (S) ett stort ansvar för att dessa reformer kommer till stånd. Därför vill jag fråga statsrådet följande fråga.

Avser Ardalan Shekarabi (S) att tillföra medel till Pensionsmyndigheten så att de kan utföra följande uppgifter till årsskiftet 1 januari 2021 – att förnya IT-systemet, genomföra pensionsåldershöjningen och genomföra den tillfälliga pensionshöjningen?

Lars-Arne Staxäng (M)

f d riksdagsledamot och ledamot i pensionsgruppen