Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Låt staten ta över ansvaret för vården, anser insändarskribenten. Bild: Stefan Bennhage

Staten ska ansvara för vården och skolan

Staten, kommuner, regioner och fackföreningsrörelsen, utgörande traditionella pålitliga vapendragare till sittande regering, skall finna metoder för att lösa välfärdsproblemen framöver. Som synes är de i kommissionen ingående parterna politiska. Ingen part från professionen eller näringslivet. Den senare parten utgör fundamentet för vår välfärd och borde därför ha rejält inflytande.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Kommissionen skall börja arbeta i höst och vara klar i september 2021. Det innebär realistiskt att inför valåret 2022 inget av framkomna förslag till åtgärder hinner realiseras förrän under nästa mandatperiod.

Sittande regeringar har haft god tid på sig att såväl förebygga som vidta åtgärder för att inte komma i en situation, där vi enligt finansministern kommer att behöva satsa 90 miljarder år 2026, för att åtminstone upprätthålla dagens välfärdskvalitet. Min uppfattning är att framförallt två grava felbedömningar (eller avsiktlig underlåtenhet) i svensk politik har varit starkt bidragande till nuvarande välfärdskris.

1. KD:s Göran Hägglund insåg redan 2004 sjukvårdens dåvarande och kommande problem inom vårdkedjan. Därför lade KD en motion, som röstades ned av riksdagen. Denna motions väckarklocka har klingat ohörd och resulterat i 15 förlorade år. KD driver fortfarande frågan om regionernas avskaffande och det verkar numera som åtminstone SD stöttar denna fråga.

2. SD:s bevisliga "sannsyn" om Sveriges förutsättningar att tillämpa en balanserad och värdig invandrarpolitik blev omgående klassad som rasistisk. Resultaten av regeringens och övriga partiers politik har så småningom dock lett till att SD:s politik i fråga om invandring och immigration kommit att i stort kopieras. Åtminstone 10 förlorade år.

Välfärdskommissionens arbetsresultat kommer med sannolikhet att utmynna i "mer av samma politik och kravmaskineri" med ny skatt, kanske benämnd "Välfärdsskatten". Staten skall fortsätta vara en outsinlig kassako, som kommuner och regioner, stödda av SKL och LO, fortlöpande kan avropa bidrag från.

De största och grundläggande problemen inom välfärdssektorn är hänförliga till organisationen. Under årtionden har vi sett att mer pengar inte löser problemen. Staten kan inte fortsätta med att skicka bidrag för att stötta kommunsektorn. Staten måste sätta sig i förarsätet och ta över huvudansvaret för vården och skolan.

Denna förändring är en förutsättning för att medborgarna skall få en likvärdig vård och skola över hela landet. Politikerna måste ersättas av professionalister!

Lennart Svensson

Uddevalla