Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
STOCKHOLM 20180907 Rödgröna blocket - Jonas Sjöstedt (V), Isabella Lövin (MP) och Stefan Löfven (S) inför SVTs partiledardebatt. Foto: Stina Stjernkvist / TT / kod 11610 Bild: Stina Stjernkvist/TT

Stefan Löfven är handlingsförlamad och fjättrad av Vänsterpartiet

Väsentliga reformer för att få det sjunkande skeppet Sverige på rätt köl igen lyser med sin frånvaro.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Många utredningar har sjösatts sedan 2014, då S-regeringen ånyo kom till makten. Inte ovanligt är det dock att en utredning avlöses av en ny eller kompletterande och att ingen reform ser dagens ljus. Det verkar som regeringen blir handlingsförlamad av utredningsresultaten. Sjukvården framstår i en ny enkät som väljarnas viktigaste fråga att lösa. För att råda bot på sina tillkortakommanden har S-regeringarna pumpat in miljard efter miljard i sjukvården utan märkbart resultat. I ett nyligen fällt uttalande av statsministern med anledning av de låga opinionssiffrorna i en intervju med Aftonbladet så "handlar det konkret om att utveckla en ny politik inför valet 2022 som bland annat ska kunna minska klyftorna i samhället och erbjuda en sjukvård som fungerar för alla".

Medborgarna skall alltså vänta ytterligare tre år på en bättre sjukvård. Förmodligen baserad på retoriska löften om förbättringar, allt som förr. Och allt säkert grundat på samma lösningar, nämligen mer pengar till vården i avsaknad av en sjukvådsreform värd namnet. Som exempel på utredningar inom vårdområdet kan hänvisning ske till "Effektiv vård" (SOU 2016:2) följd av "God och nära vård" (SOU 2019:29, resulterande i en delredovisning om mer än 300 sidor och som i sin tur genererade en uppföljningsutredning.

Utöver sjukvården brottas regeringen med stora problem inom alla viktiga områden. Det må gälla rättssäkerheten, migrationen och segregationen, försvaret, arbetslösheten samt kommunernas och regionernas stora ekonomiska utmaningar. Därtill verkar konjunkturen, som varit på högvarv under lång tid, mattas betydligt, vilket kommer att påverka statens och kommunsektorns finanser negativt. Inte mår Socialdemokraterna och regeringen heller bättre av att flera egna riksdagsledamöter går öppet ut och beskriver sitt missnöje med partiledningen. De påstår bland annat: "det inte verkar finnas någon plan på något område" och att "Vi gör inte rätt, det är uppenbart". Kraftfull kritik framförs också mot den förda migrationspolitiken.

Sverige har en handlingsförlamad regering. Detta främst på grund av en makthungrig socialdemokrati med statsministern i spetsen och som bildat en regering baserad på januariöverenskommelsen med C och L Dessutom fjättrad som tidigare av V med dess ideliga utspel. Att Sverige dessutom, åtminstone intill nu, varit i avsaknad av en aktiv opposition, har heller inte gynnat landet. Internationellt känns Sverige inte igen. Inte minst våra grannländer ser med bekymmer på utvecklingen. Danmark har tvingats vidta åtgärder för att skydda sina gränser mot oss.

Vår regering är bra på ett område, att utreda. Är den inte överens med sina "medspelare" eller känner sig osäker tillsätts utredningar för att förhala eller på sikt förhindra ett beslutsfattande. Många, såväl enskilda medborgare, som partier har velat få fram uppgifter om vad den ohämmade invandringen kostat landet och hur den påverkat oss. Eftersom alla sådana önskemål blivit obesvarade borde det vara orsak nog att tillsätta en utredning för att få svar på frågan. I vilken situation skulle vi befunnit oss i om vi hade haft en invandringspolitik motsvarande våra nordiska grannländers?

Lennart Svensson

Uddevalla