Sveriges livsmedelsberedskap är inte speciellt god, för att inte säga rent usel. För ett halvt sekel sedan hade vi lager och förnödenheter så att det skulle räcka i tre år men för sju år sedan tömdes lagren på regeringens order. Efter andra världskriget fanns det dessutom en förmåga och genomtänkt plan för att samla in, lagra och fördela mat i kristider.
LÄS MER:Vår beredskap måste vara god – på riktigt
Importen av mat har ökat till ungefär 50 procent av vårt behov trots att en stor del av importen skulle kunna produceras inom landets gränser. Vi har bäddat för en situation där svält skulle utbryta om importen av någon anledning skulle hindras och det är främst städernas befolkning som skulle drabbas. Vi lever idag i en illusion om den eviga freden och att inga katastrofer kan hända i vårt land trots en internationell oro inte speciellt långt från Sveriges gränser. Samtidigt kritiseras de som är nyckeln till en hållbar och trygg försörjning, nämligen lantbruken, som varande ett gigantiskt miljöproblem. Under tiden som lantbrukarna skall känna skam över sin verksamhet i form av ”kött- och dieselskam” och till och med ”bondeskam och metangasskam” så skall man ha klart för sig att antalet gårdar med mjölkproduktion minskat från 300 000 år 1940 till 3 400 år 2019.
LÄS MER:Så kan den civila beredskapen höjas i Sverige
Hur ser då situationen ut i Uddevalla kommun? Växtodlingsrådgivaren Hanna Johansson på Hushållningssällskapet har gjort en intressant, unik och tänkvärd lägesrapport om situationen i kommunen. Till att börja med kan man notera att av Uddevallas 8 500 hektar brukningsbar åkermark så ligger 12,5 procent i träda, det vill säga brukas inte. Vidare konstateras att med dagens produktion kan varje kommuninnevånare, om man enbart skulle använda sig av lantbruken i Uddevallas produktion, årligen konsumera: 6 kilo nötkött, 300 gram lammkött, 87 liter mjölk, 42 ägg, 0,9 kilo baljväxter, 35 kilo höstvete/höstråg, 97 kilo havre/korn och 0,4 liter rapsolja. Då har ändå inte kor, höns och får fått något egenproducerande kraftfoder.
LÄS MER:Alla svenskar ska klara en veckas kris
Siffrorna ovan stämmer till eftertanke och det lär inte se annorlunda ut i andra kommuner även om man säkert skulle klara sig bättre i de klassiska jordbruksområdena och sämre i skogslandskapen. Vi måste sannerligen inse fakta och se till att vi får en livsmedelsproduktion och beredskap värt namnet med både betande djur och varierande växtodling. På så sätt hindrar vi inte bara att vårt landskap växer igen utan vi lägger även grunden till att bemöta de katastrofala följder som trots allt kan inträffa. Att vi på så sätt också skapar arbetstillfällen är bara ytterligare en positiv synergieffekt.
LÄS MER:Kass försvarspolitik - dålig beredskap
Idag är Sverige endast självförsörjande på socker, morötter och mjöl. Nu när vi har fått en livsmedelsstrategi, efter många om och men, är det oerhört viktigt att säkerställa livsmedelsproduktionen samt att öka livsmedelsberedskapen i händelse av kris. Mjölkbonden Anette Gustawson, Billinge gård, skrev i en debattartikel i Expressen den 6 december: ”Sveriges politiker bör vårda och ta hand om landets livsmedelsproducenter i goda tider för att på så sätt säkerställa kvalitativ tillgång till mat i händelse av kris”. Nog så tänkvärda ord.
Torsten Torstensson
LRF:s Kommungrupp Uddevalla
Ledamot i Kommunfullmäktige (C)