Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Tekla Nyberg och Maria Lundbäck. Fler fotografier finns på digitaltmuseum.se.
Tekla Nyberg och Maria Lundbäck. Fler fotografier finns på digitaltmuseum.se.

Uppkalla gator och torg efter dessa kvinnor!

Hög tid att förvalta Uddevallas kvinnoarv

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Antalet kommuner som styrs av kvinnor minskade efter valet i höstas. Och en av fem kommuner har aldrig haft en kvinna som kommunstyrelsens ordförande. Uddevalla är en av dessa 57 kommuner.

I över 230 kommuner har de klarat av denna bedrift – medan Uddevalla fortfarande befinner sig i strykklassen. Uddevalla har dessutom aldrig haft en kvinna som kommunfullmäktiges ordförande. Smaka på det där en gång till: Uddevalla har aldrig haft en kvinna som ordförande, vare sig i kommunstyrelsen eller i kommunfullmäktige. Det har alltid funnits ungefär lika många kvinnor som män här. Men en person av kvinnligt kön har alltså aldrig fått detta politiska förtroende i Uddevalla. Någonsin. Under de närmare 100 år som kvinnor haft rösträtt och varit valbara för politiska uppdrag. Det finns säkert hur många förklaringar som helst till varför det ser ut så. Men det finns inte en enda ursäkt.

Uddevalla, som för 100 år sedan var en plats där en grupp mycket starka och handlingskraftiga kvinnor levde och verkade. Kvinnor som studerade, som gav sig ut på långresor, som drev egna företag och som gick i bräschen för kvinnors rösträtt. Att känna till dessa kvinnor – bland andra Elise Malmgren, Maria Lundbäck, Tekla Nyberg och Hildur Andersson – borde vara en självklarhet för alla Uddevallabor. Och lika självklart borde det förstås vara att känna till att det är lika många arbetande kvinnor som män, som byggt upp välfärden i vår kommun.

Hittills har vi inte förvaltat detta starka kvinnoarv särskilt väl. Som vanligt har kvinnor som gjorde skillnad och som lät tala om sig på sin tid, effektivt skrivits ut ur historien. Men det är aldrig för sent att vända på utvecklingen. Och det har redan börjat! Fler och fler får idag höra talas om Uddevallas "kvinnliga konstnärskollektiv" som hade förgreningar rakt in i den nationella rösträttskampen för drygt 100 år sedan. Och kanske inser till exempel beslutsfattarna gällande namnfrågor i det offentliga rummet, att de har makten att ge oss alla en mera korrekt bild av historien – genom att några av dessa kvinnor, som gav stort avtryck i staden på sin tid, får ge namn åt platser som skapas här idag.

Det skulle vara ett bra och konkret sätt att ge vårt starka historiska kvinnokollektiv en form av upprättelse. De skulle bli allmänt kända och en självklar kunskap att bära för oss Uddevallabor. En jämställd historieskrivning skulle göra båda könen till norm och behovet av särställning för just kvinnor skulle tappa sin betydelse. Och en effekt av det skulle i förlängningen vara, att kvinnor så småningom får förtroendet att leda både kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.

F! Uddevallas styrelse, genom

Ulrica Wallin

ordförande