Den nödvändiga minskningen av användningen av fossila bränslen för i synnerhet elproduktion går inte att åstadkomma om man bygger ut energislag som sol och vind i stor skala.
Det beror på att det krävs stora mineralresurser både för själva energikonverteringen (sol och vind till el) samt för de batterier som behövs för ellagringen. Med dagens teknik ter sig en sådan storskalig utbyggnad omöjlig om man ser till metall och mineralresurser. Tekniken ligger långt i framtiden rent praktiskt.
En ofta framförd tanke är att koppla ihop kärnreaktorer, återvinning, bränsletillverkning, slutlagring och safe guards i ett slutet kretslopp, det så kallade Generation IV systemet. Mycket framgångsrik forskning kring alla delarna i detta kärnkraftssystem pågår på Chalmers, KTH och Uppsala Universitet.
När denna forskning kopplas till den mycket framstående svenska stålindustrin får Sverige ett tekniskt försprång genom sin höga koncentration av alla de ingående kompletterande komponenterna.
Genom Gen IV systemet kan man återanvända kärnavfall i ett par tusen år med nuvarande effektuttag.
Nytt uran behöver således inte grävas upp, vilket betyder att gruvbrytning av uran, som är den stora koldioxidboven, kan minimeras eller undvikas helt i ett antal hundra år.
Genom att satsa på Gen IV systemet kan vi få ren, klimatsmart och pålitlig el och samtidigt avlasta kommande generationer resurs- och avfallsproblematiken när det gäller elframställning.
Gordon Pettersson