Brutala investeringar i de vackra bohuslänska kustsamhällena förstör för de åretruntboende och förstör i stort sett allt det som vi förknippar med det Taube-omsjungna bohuslänska kulturlandskapet. Men vänder vi pengarna, investeringarna ryggen, återstår bara vittrande båtfernissa och ärgande, läckande vattenledningar, till slut.
Första nöten att knäcka är insikten om detta orsakssamband. Andra nöten att knäcka är – Hur får vi ett investerande pengaflöde in i Bohuslän, samtidigt som vårt älskade, Taube-omsjungna kulturlandskap består?
I Norge finns det massor av pengar. De borde vi locka hit. I Norge händer det just nu spännande saker. Norska NSB (Norges Statsbaner AS) byter nu namn till Vy. Namnbytet är känsligt och omdebatterat, då det även reser frågor kring om järnvägen i Norge kommer privatiseras och konkurrensutsättas mer, eller inte. Jag lägger inga värderingar i om järnvägen i Norge ska vara fortsatt statlig eller inte. Däremot tar jag in fakta om att det norska statsägda järnvägsbolaget söker en ny framtida identitet. På samma sätt pågår en allt hetare debatt i Norge om framtida oljeinvesteringar i Nordsjön. Tittar man på Norges bilpark så är var tredje bil som rullar på de norska vägarna, idag en elbil. Med det är oljelandet Norge världsledande. Det finns alltså en dubbelbottnad syn i Norge, dels på oljan - det som varit – och dels på den nya, innovativa, miljövänliga tekniken, som tar Norge ur sitt oljeberoende.
I Sveriges riksdag är Magnus Jacobsson (KD) mycket aktiv i att belysa behovet av infrastruktursatsningar på Västkusten, i form av nya järnvägssatsningar, där norska investeringar kommer spela en avgörande roll. Tiden är just nu väldigt rätt för Bohuslän. Direktkontakten (förutom vattnet i Svinesund) mellan Norge och Bohuslän, samt ett allt mer miljötänkande och miljösatsande Norge med cirka 9 000 miljarder NKR i sina statliga oljefonder, skapar förutsättningar för en ”golden time” för inte bara ett miljösatsande Norge, utan för alla som vill och vågar vara med på tåget.
Pål Magnusson
Uddevalla